F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9/99
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

Januari 1968

I KFML:s avdelningsstyrelse i Uppsala utvecklas en m�ngsidig kritik mot F�rbundets ledning. Kritiken omfattar f�ljande anklagelser:
1. KFML:s bildande midsommaren 1967 skedde byr� kratiskt och "utan kamp";
2. KFML:s handlingsprogram utg�r endast paroller och saknar strategi;
3. Mao Tse-tungs t�nkande har f�tt alltf�r liten plats inom f�rbundet;
4. KFML:s ledare Bo Gustafsson och Nils Holmberg har f�rtryckt medlemmarna i egenskap av "falska auktoriteter";
5. fr�gan om framtida parlamentariskt valdeltagande har aldrig diskuterats bland de vanliga medlemmarna;
6. den ideologiska kampen har satts p� sparl�ga och den ekonomiska framh�vts orimligt mycket;
7. organisationen har satts f�re politiken;
8. kvantiteten (medlemsv�rvningen) har satts f�re kvaliteten (den politiska skolningen).

Dessa anklagelser f�r stort och spontant gensvar fr�n drygt h�lften av avdelningens medlemmar. Det �r heller ingen tvekan om att de �tta kritiska p�pekandena hade verklighetsunderlag. I G�ran Therborns artikel "KFML, en historik" (Zenit nr 2/69) bekr�ftas exempelvis att "beslutet att bilda KFML fattades av en liten grupp �ldre SKP:are som �ver en natt drev igenom sin linje utan opposition fr�n de ganska os�kra yngre militanternas sida" (s. 11). Att Maos t�nkande f�tt en undanskymd roll �r riktigt, vilket kan utl�sas av f�rbundets vid midsommar konferensen 1967 antagna Grundsatser och Handlingsprogram. D�r n�mns faktiskt inte Maos namn en enda g�ng. Grundsatsernas punkt 3 lyder:

"F�rbundet st�r p� marxismen-leninismens, dvs. den vetenskapliga socialismens, grund. F�rbundet v�gleds i sin verksamhet av marxismen-leninismens allm�ngiltiga principer, str�var efter att till�mpa dessa p� ett riktigt s�tt i sin praktik och bek�mpar revisionism, sekterism och andra yttringar av borgerligt inflytande inom arbetarklassen."

De �tta anklagelserna skvallrar om att den kinesiska kulturrevolutionens teori och praktik �r de kritiska r�sternas klangbotten. Det �r d�rf�r n�dv�ndigt att po�ngtera f�ljande:
N�r Clart� gjorde sin gruppresa till Kina var det i b�rjan av den prolet�ra kulturrevolutionen, som entusiasmerade huvuddelen av folket och satte folkets antibyr�kratiska instinkter i r�relse. Detta undgick inte att p�verka de svenska g�sterna. D�remot p�verkades inte det ledande skiktet inom KFML n�mnv�rt av kulturrevolutionen. Bo Gustafssons, Nils Holmbergs och Sk�ld Peter Matthis' prokinesiska inst�llning hade formats l�ngt innan kulturrevolutionen, n�rmare best�mt under den tid d� presidenten Liu Shao-chi var KKP:s "f�rmyndare". Kulturrevolutionen innebar att Liu Shao-chi st�rtades och st�mplades som "revisionistisk skabbhund", "f�rr�dare", "kapitalismens lakej" etc. - medan Mao Tse-tung f�rdes fram som den absoluta auktoriteten. Liu var en "falsk" auktoritet, Mao en "sann". Det �r i ljuset av detta man b�r se den retorik de svenska f�rbundskritikerna anv�nder.
Bo Gustafsson och �vriga auktoriteter inom KFML visade ingen s�rskild entusiasm f�r den kinesiska kulturrevolutionen. M�nga yngre aktivister som deltagit i Kinaresan hyste d�rf�r misstro mot f�rbundsledningen. Denna misstro kanaliserades i Uppsala av en viss Francisco Sarrion, en spansk marxist (till yrket stuckat�r) som privat vistats i Kina under kulturrevolutionens mest drastiska period 1967. Sarrion var "det senaste �gonvittnet" fr�n Kina och blev som s�dan mycket inflytelserik i Uppsalas KFML-avdelning. Med hj�lp av sin odiskutabla oratoriska talang, som han omsatte i livfulla skildringar fr�n h�ndelserna i Kina, injicerade han hos m�nga k�nslan av att en svensk kulturrevolution vore det enda som kunde styra in KFML p� en riktig v�g mot en eventuell framtida partibildning. D�rmed inte sagt att Sarrion skulle vara n�gon sorts demonisk inspirat�r eller "agent" som "lurar" l�ttrogna nyb�rjare att attackera p�st�dda byr�krater. En s�dan historieskrivning skulle vara lika falsk som att exempelvis f�rklara andra v�rldskrigets utbrott med att Hitler led av syfilis. Man b�r i st�llet se Sarrion som en karismatisk ledare, en person som helt enkelt formulerade den kritik mot KFML som l�g latent inom r�relsen. Att hans antibyr�kratiska paroller vann s�dan omfattande sympati �r l�ttf�rst�eligt om man till det tidigare redovisade l�gger det faktum att "atmosf�ren" inom hela v�nstern var ordentligt uppjagad i b�rjan av 1968. Anledningen till det var den fam�sa polisbrutalitet som kom till uttryck under den stora demonstrationen i Stockholm 20 december 1967, d� fredliga demonstranter utan pardon jagades och m�rbultades av beriden polis. M�nga av FNL-aktivisterna k�nde helig vrede inf�r det av statsapparaten sanktionerade v�ldet. En viss ben�genhet f�r att "t�vla i dj�rvhet" uppstod bland aktivisterna: personer som f�tt �tskilliga batongslag i huvudet kunde pl�tsligt p�r�kna �verdriven aktning bland kamraterna. P� flera h�ll hystes rentav planer p� att bilda karate-grupper i sj�lvf�rsvarssyfte. Det f�rel�g allts� en viss mottaglighet f�r ber�ttelser om fysisk kamp i Kina.
Men de aktivister som k�nde sympati f�r de kinesiska r�dgardisternas stridbara metoder riktade inte sin ilska mot den kapitalistiska statens polis utan mot KFML:s auktoriteter, mot de veteraner som byggde sin prokinesiska inst�llning p� KKP:s antiryska polemik och som ans�g kulturrevolutionen vara en kinesisk angel�genhet. Sarrion och hans m�nga f�rtrogna menade att kulturrevolutionen inte var en intern kinesisk r�relse utan en v�rldsomfattande r�relse, en korrigeringsr�relse inom hela den revolution�ra r�relsen - allts� �ven i det kapitalistiska samh�llet. Avsikten med den skulle vara proletariatets er�vring av makten inom alla kommunistiska partier och organisationer. En s�dan er�vring kr�vde inte alls att arbetarklassen f�rst tillskansat sig statsmakten, menade man. Det konkreta m�let f�r Sveriges "r�dgardister" - eller "rebeller" som man b�rjade kalla sig redan i februari - var att rensa ut revisionistiska element ur KFML, att p� s� vis st�rka KFML kvalitativt till ett f�rbund som ost�rt av inre stridigheter skulle kunna sprida Maos t�nkande till arbetarklassen och d�rmed preparera den f�r en definitiv samh�llsomst�rtning.

Februari 1968

De kulturrevolution�ra �sikterna sprids hastigt till Uppsalas FNL-kommitt� eftersom de flesta medlemmarna inom KFML �ven tillh�r kommitt�n. Redan p� kommitt�ns �rsm�te den 14 februari betonar Kjell Ehn, en av Sarrions mest h�ngivna sympatis�rer, kraftigt "den ideologiska skolningens roll" (dvs. Mao Tse-tungs t�nkande). Han f�r bifall fr�n majoriteten av de n�rvarande. Ur m�tesprotokollet kan citeras f�ljande stycke, som utg�r ett bra koncentrat av "rebellernas" och den traditionella gruppens motstridiga syns�tt:

"� 9. Kjell Ehn understr�k det drag av planl�shet som karakt�riserat det tidigare arbetet och att man inom kommitt�n inte hade varit fullt klar �ver m�ls�ttningen, att vi ska str�va efter att f� ortens befolkning att omfatta v�ra tre paroller. Hade vi varit medvetna om n�dv�ndigheten av ideologisk skolning, dvs. att vi genom studier och diskussioner f�rs�kt f� ett riktigt perspektiv p� v�rt arbete, hade kanske m�nga av de brister som uppenbarat sig varit mindre framtr�dande i kommitt�ns arbete. Det �r d�rf�r mycket viktigt att vi i v�rt fortsatta arbete kraftigt betonar den ideologiska skolningens roll. - Curt Ekstr�m kritiserade denna arbetsstil och menade att vi m�ste skapa 'en s� bred r�relse som m�jligt f�r att kunna �ka pressen p� regeringen'. Flera kamrater tog upp kritik mot Curt Ekstr�ms syn p� Vietnamr�relsen och menade att ett allm�nt prat om 'breddning' - som Svenska Kommitt�n f�r Vietnam �r ett exempel p� - bara �r ett s�tt fr�n de styrande grupperna i samh�llet att f�rs�ka f� kontroll �ver Vietnamr�relsen och f� den att bli s� harml�s som m�jligt. Om man med tal om breddning och �kad press menar att vi b�r skapa en Vietnamr�relse d�r figurer som Gunnar Myrdal st�r och talar om 'den amerikanska demokratins tragiska misstag' och i n�sta mening lovprisar den svenska regeringens reaktion�ra Vietnampolitik, s� �r det definitivt inte den v�g de F�renade FNL-grupperna b�r ta."

Inom Uppsalas Clart�sektion r�der i februari en annan uppfattning. Rebellernas kulturrevolution�ra ideologi har inte vunnit insteg d�r �nnu. Clart� arbetar efter en helt motsatt linje: "studenternas intressekamp" har blivit sektionens huvudfr�ga. Universitetsreformen UKAS ses av clart�istema som en allt �verskuggande fara och under parollen "Nej till n�ringslivets utbildningsfabrik" bildas den f�rsta svenska sektionen av SDS (Studenter f�r ett Demokratiskt Samh�lle). Tidskriften "Flamman", vari den "proletariserade" studentens talan f�rs mot kapitalismens f�rr�diska reformid�er, b�rjar publiceras av sektionen. N�got internationellt perspektiv har tidskriften inte och Maos namn figurerar inte i dess artiklar. Clart� och SDS �r inst�llda p� att f�ra studenternas intressekamp som parallellinje till KFML:s officiella linje om arbetarnas intressekamp, att kort sagt fungera som KFML:s "Unga �rnar".

Mars 1968

Clart� h�ller kongress i Stockholm. Uppsalasektionens motion om studenternas intressekamp �sidos�tts. En grupp fr�n Lund/Malm�, som i tre m�nader intensivt till�gnat sig den danske marxisten Gotfred Appels teorier om den "mutade" v�sterl�ndska arbetarklassen och som i enlighet med dessa teorier betraktar det svenska folkets kamp f�r ytterligare ekonomiska privilegier som objektivt en kamp riktad mot de undertryckta nationernas n�dv�ndiga frig�relse, betonar den ideologiska kampens primat. Kongressens majoritet g�r p� Lund/Malm�-linjen och beslutar att Mao Tse-tung h�danefter skall vara Clart�f�rbundets h�gsta auktoritet. "Den of�rsonliga kampen mot reformism och revisionism" proklameras.
Uppsalasektionen drabbades allts� av ett nederlag och l�mnade kongressen med den obehagliga k�nslan av att vara en bunt "h�geravvikare". Direkt efter hemkomsten till Uppsala ut�var d�rf�r sektionens styrelse bitter sj�lvkritik och konstaterar att organisationen satts f�re politiken, att studiecirklarna varit alltf�r akademiska och fj�rran fr�n verkligheten, att Maos t�nkande f�rsummats. Den 16 mars avs�tts den gamla styrelsen och ers�tts av nio den kinesiska kulturrevolutionen h�ngivna aktivister. Agitationen �r febril under det m�te som driver fram styrelsebytet. Med Maos lilla r�da citatbok i h�gsta hugg f�rklarar Francisco Sarrion, Ingemar Blomberg och Bertil Vikstr�m (alla tre styrelseledam�ter i KFML:s Uppsalaavdelning och tillika ordin�ra Clart�medlemmar) att den svenska arbetarklassens och de svenska studenternas ekonomiska kamp �r "skit" och att i st�llet den ideologiska kampen mot USA-imperialismen m�ste f�ras med kraft. Det svenska folket ska inte g�das med pengar utan med Maos t�nkande, h�vdas det. St�det �t de fattiga l�ndernas befrielsekamp fastsl�s som viktigare �n det relativt sett v�lm�ende svenska folkets ekonomiska kamp.
Vid m�tet anvisas de korrekta texter som varje sann kommunist b�r anv�nda: f�rutom Maos citatbok Lin Piaos "Leve segern i folkkriget" och KKP:s centralkommitt�s 16 punkter om kulturrevolutionen. D�rmed konstateras att KKP:s 25-punktsprogram om de grundl�ggande mots�ttningarna i v�rlden (fr�n 1963), dvs. KKP:s sammanfattning av polemiken mot SUKP, �r ett "revisionistiskt" program och att f�rr�daren Liu Shao-chi "haft ett finger med i spelet" vid dess f�rfattande. Eftersom KFML:s ledning betraktar 25-punktsprogrammet som den revolution�ra socialismens fundamentala dokument konstateras att KFML:s ledning �r "revisionistisk".
Rebellernas �vertagande av Clart�sektionen f�r direkt konsekvenser f�r SDS. De fyra SDS-delegater som invalts i Uppsala studentk�rs fullm�ktige f�rkastar i forts�ttningen kampen mot UKAS och b�rjar i st�llet anv�nda studentk�rens talarstol som plattform f�r Maos t�nkande. De nyvordna rebellerna inleder allt oftare sina anf�randen med favoritcitatet "Bonder�relsens nuvarande uppsving �r en v�ldig tilldragelse". D�rmed �syftas att bonder�relsen i Hunan, som Mao rapporterade om i sin ungdom, nu har f�tt sin svenska �ttling. Rebellerna kr�ver att studentk�rens internationella bist�ndsfond oavkortat ska ge 30.000 kr till FNL samt att k�rordf�randes och �vriga funktion�rers arvoden ska sk�ras ned till plus minus noll och sk�nkas till FNL. Summa 160.000 kr ska d�rvid tillfalla kampen mot USA-imperialismen. De SDS-medlemmar som st�r utanf�r den ideologiska kampen mellan rebeller och "h�geropportunister" inom KFML, Clart� och FNL-kommitt�n protesterar mot att SDS f�rvandlats fr�n studentparti till maoistisk agitationskanal. Rebellerna l�mnar d� sina fullm�ktigeplatser med f�ljande resolution:

Vi fyra som valdes in p� SDS:s lista vid k�rfullm�ktigevalet, Robin Gerholm, Kristina Magnusson, Henke Pelling och Roland Sundqvist, vill deklarera att vi inte i forts�ttningen betraktar oss som SDS-are eller k�nner oss ansvariga inf�r den organisationen. SDS bildades av clart�ister under premisserna att studenternas intressekamp skulle ses som en huvudfr�ga i det politiska arbetet. Genom den ideologiska kamp som under v�ren har f�rts inom Clart�, Kommunistiska f�rbundet, SDS och FNL-kommitt�n har denna h�geropportunistiska linje f�rkastats och befunnits vara ett uttryck f�r den revisionism som genomsyrat dessa organisationer.
Kinas f�rsvarsminister, kamrat Lin Piao, har i sin utomordentligt viktiga skrift "Leve segern i folkkriget" gjort en analys av huvudmots�ttningen i v�rlden. Han skriver: "Mots�ttningen mellan Asiens, Afrikas och Latinamerikas folk � ena sidan och imperialisterna med F�renta Staterna � den andra �r huvudmots�ttningen i v�rlden idag." "Intet folk eller land i v�rlden som �nskar revolution, oavh�ngighet och fred kan annat �n rikta spjutspetsen i sin kamp mot den amerikanska imperialismen".
Huvuduppgiften f�r varje progressiv grupp m�ste idag vara kampen mot USA-imperialismen och dess lakejer. Utg�ende fr�n denna huvuduppgift m�ste all annan politisk verksamhet bed�mas. SDS:s bildande och agerande utgick inte fr�n detta fundamentala faktum och d�rmed �r hela grundvalen bortryckt. Vi fyra har tagit konsekvenserna av detta och gjort uppror mot SDS och framf�r allt mot Clart�, som utgjort grogrunden f�r denna h�geropportunism.
Mao Tse-tung s�ger om ungdomen:
"Hur b�r vi bed�ma huruvida en ung m�nniska �r revolution�r? Hur kan vi veta det? Det kan endast finnas en norm, n�mligen huruvida hon �r villig att f�rena sig med arbetarnas och b�ndernas breda massor och i praktiken g�r det eller inte. Om hon �r villig att g�ra det och verkligen g�r det, �r hon en revolution�r; annars �r hon en icke-revolution�r eller en kontrarevolution�r".
V�r uppgift som revolution�rer �r att tillsammans med den svenska arbetarklassen och andra grupper i Sverige vidga och intensifiera kampen mot USA-imperialismen och dess lakejer h�r. V�rt vapen i den kampen �r Mao Tse-tungs t�nkande, som vi kommer att studera, till�mpa och sprida. Det �r det ideologiska och politiska vapen som folk i hela v�rlden framg�ngsrikt anv�nder i sin befrielsekamp.
Eftersom studenterna �r en del av folket som st�r i mots�ttning till USA-imperialismen, ligger det i deras intresse att f�rena sig med alla folk i v�rlden i kampen mot USA-imperialismen. Mao Tse-tung sade i en solidaritetsf�rklaring till det japanska folket:
"De kinesiska och japanska folken m�ste f�renas, folken i flera av Asiens l�nder m�ste f�renas, alla undertryckta folk och nationer i v�rlden m�ste f�renas, alla freds�lskande l�nder m�ste f�renas, alla l�nder och individer som �r underkastade USA-imperialismens aggression, kontroll, intervention och tyrannv�lde m�ste f�renas och bilda en bred enhetsfront mot USA-imperialismen f�r att omintetg�ra dess planer p� aggression och krig och f�r att f�rsvara v�rldsfreden". Detta b�r ocks� studentk�ren se som sin centrala uppgift. Vi kr�ver av den k�rledning som tills�tts att den klart deklarerar var den st�r i fr�gan om kampen mot USA-imperialismen och dess lakejer i Sverige. V�rt vidare deltagande i k�rfullm�ktige best�ms av i vilken m�n det kan bidra till att st�rka den kampen.
- - -
"Varje kommunist m�ste inse sanningen i orden 'politisk makt v�xer ut ur en gev�rspipa,' " (Citaten s. 59).

Inom KFML-avdelningen i Uppsala f�rst�rks "r�dgardisternas" st�llning efter att Clart� n�stan hundraprocentigt accepterat den kulturrevolution�ra linjen. Sarrions anh�ngare inom styrelsen ser sig ha fria h�nder att b�rja ut�va "proletariatets diktatur". Den 22 mars avs�tter man styrelseledamoten Bernt Westerberg (tillika medlem av f�rbundets styrelse som konstituerats midsommaren 1967). Westerberg tillh�r Bo Gustafssons trognaste vapendragare och har under Sarrions framv�xande h�ftiga kritik mot f�rbundsledningen hela tiden st�llt sig skeptisk mot den svenska kulturrevolutionens ber�ttigande. Han �r d�rmed en "falsk auktoritet". Tillsammans med Bror Nor�n utg�r han den enda oppositionen mot rebellerna i avdelningsstyrelsen. Sarrions grupp har oskadliggjort Nor�n genom att aldrig kalla honom till styrelsens m�ten. Med Westerberg �r det allvarligare: i egenskap av "pamp" i f�rbundsledningen m�ste han skoningsl�st rensas bort. Det sker p� ett hemligt styrelsem�te d�r Westerberg inte f�r minsta chans att f�rsvara sig. Till ny sekreterare adjungeras Kjell Ehn, en mycket h�rd och i spr�kbruket grov rebell. Efter att Westerberg avsatts f�rfattar rebellstyrelsen en stencil som dagen efter skickas till KFML:s medlemmar. D�ri f�rklaras Westerbergs "likvidering" med att denne inte f�rst�tt Maos t�nkande, att han rentav motarbetat dess spridning, att han i likhet med f�rbundsledningens byr�krater satt organisationen f�re politiken och att han inte begripit den moderna revisionismen i Liu Shao-chis tappning. Westerberg anses d�rf�r b�ra arbeta p� "basniv�" f�r att l�ra sig hur "massorna" t�nker.
Anledningen till att Westerberg s� drastiskt avs�tts, utan att de ordin�ra medlemmarna i avdelningen f�r yttra sig, �r att rebellerna i styrelsen vill framprovocera en splittring inom hela avdelningen. Man vill "dela ett i tv�" f�r att h�ja kvaliteten hos medlemmarna. Rebellerna vet att en stor del av medlemmarna inte alls st�r p� rebellernas sida. Genom en drastiskt provokativ handling �nskar man blotta vilka som st�r p� "r�tt" sida och vilka som fastnat i kontrarevolutionens tr�sk.
F�rbundets arbetsutskott uppr�rs �ver det intr�ffade. Utskottet kr�ver att f� sammantr�ffa med hela avdelningen. Rebellerna nonchalerar kravet med motiveringen att ingen medlem �nskar m�ta "de falska auktoriteterna". Utskottet h�nvisar dock till att tv� av avdelningens fem grupper protesterat mot "likvideringen" av Bernt Westerberg och s�nder d�rf�r p� eget bev�g ut kallelser till ett storm�te den 31 mars i Uppsala. N�r rebellstyrelsen f�r veta att kallelser utg�tt, uppmanar den sina trogna att bojkotta m�tet. Denna uppmaning �tlyds av samtliga rebeller. Till m�tet kommer endast KFML-are som h�ller fast vid f�rbundsledningens politik, dvs. knappt h�lften av avdelningens medlemmar. Dagen f�re detta m�te drabbar arbetsutskottet och rebellstyrelsen samman vid ett internt m�te, som definitivt spr�cker Uppsalas KFML i tv� delar och ocks� spr�cker allt vidare samarbete mellan Uppsalaavdelningens styrelse och f�rbundsledningen. Med synnerligen uppf�rstorad aggressivitet dundrar rebellerna -s�rskilt "trojkan" Sarrion-Ehn-Blomberg - mot utskottets medlemmar, kr�ver att dessa skall avg�, kallar dem "ideologiska giftspridare" och "Liu Shao-chic lakejer", h�vdar att av f�rbundets tolv punkter i handlingsprogrammet �r �tta revisionistiska. D� utskottet f�rsiktigt p�pekar vikten av att den formella ordningen uppr�tth�lls inom en organisation, far s�rskilt Ingemar Blomberg ut i v�ldsamma anklagelser om "borgerlig formalism". Han p�pekar att rebellerna inte kan erk�nna n�gra former som �rvts av reformistiska pseudokommunister och p�minner om att Tyskland under Hitler och Italien under Mussolini sk�dat perfekta organisationsformer som dolde den bakomliggande ruttenheten. Byr�kratiska paragrafer skall sopas undan och "massornas" spontana vilja vara allenar�dande. Utskottet f�rs�ker till en b�rjan resonera lugnt och metodiskt med rebellerna, men blir ideligen saboterat av skanderade citat ur Maos lilla r�da. N�r en sansad diskussion inte kan genomf�ras och rebellerna upptr�der fysiskt hotfullt l�mnar utskottet m�tet i uppbragt tillst�nd. P� storm�tet dagen efter, dit endast f�rbundsv�nliga personer kommer, antar utskottet plus de n�rvarande en petition d�r ett �ppet m�te mellan avdelningens styrelse och avdelningens medlemmar kr�vs f�r att styrelsens agerande skall underkastas medlemmarnas kritiska granskning. Detta m�te blir aldrig av; rebellstyrelsen undanber sig konfrontation med "massorna" av "personliga sk�l" och "familjesk�l".

April 1968

De ledande rebellerna k�nner sig hotade av f�rbundsledningens motoffensiv. De g�r ett nytt schackdrag f�r att gardera sig mot ett eventuellt nederlag (Sarrion, Ehn och Blomberg visste inte exakt hur m�nga anh�ngare de hade inom avdelningen; l�get var ungef�r "fifty-fifty" mellan rebeller och f�rbundsv�nliga): den 5 april reser "trojkan" ner till Malm� och Lund f�r att kollaborera med Mats Anderssons grupp. Tidigare hade inget samarbete etablerats mellan Uppsalas rebeller och "appelianerna" i Sk�ne. I den pressade situation rebellerna hamnat i efter arbetsutskottets mobilisering mot dem erinrar de sig att Mats Anderssons grupp inom Lunds KFML-avdelning under hela vintern och v�ren polemiserat mot f�rbundets officiella linje i intressekampsfr�gan. Visserligen utg�r inte Anderssons fraktion fr�n kulturrevolutionen i sin kritik, men Uppsala-trojkan finner det m�dan v�rt att f� till st�nd en enhetsfront mot f�rbundsledningen. Sarrion, Ehn och Blomberg m�ter s�lunda Mats Andersson, Lennart Kanelind, Per Maunsbach, Pauli Lappalainen och Ulf Agrell - de dominerande personerna i den "mjukare" sk�nska fraktionen som oberoende av striderna i Uppsala �gnat sig �t att penetrera Gotfred Appels tankar om den mutade europeiska arbetarklassen i tidskriften "Kommunistisk Orientering". Sammantr�ffandet blir en triumf f�r Uppsala-trojkan. Gemensamt med de sk�nska rebellerna reser man nu f�r f�rsta g�ngen parollen KROSSA KFML! P� Lundaavdelningens medlemsm�te den 7 april talar Sarrion mycket inspirerat och yttrar enligt protokoll: "Vi har haft kamp inom f�rbundet. Mots�ttningen har blivit antagonistisk. I Uppsala har styrelsen haft ett m�te med arbetsutskottet. F�rbundsledningen har fel. Vi ska k�mpa f�r den r�tta linjen. Styrelsen i Uppsala har k�mpat h�rt. En styrelsemedlem har sparkats. F�rbundsledningen ville st�lla sina poster till f�rfogande om de hade beg�tt fel. Men om vi tar �ver kommer vi att forts�tta f�rtrycka. En m�nniska delas i tv� ideologier s� l�nge det finns klasskamp. Vi vill inte ta makten. Vi l�mnar f�rbundet. Vi vill inte sprida giftet. Vi har Kinas Kommunistiska Parti, vi har Mao Tse-tung, den st�rste marxisten i v�r tid. Kina �r centrum f�r revolutionen. Vi vill inte ha ett marxist-leninistiskt parti, utan utg�ra en cell till KKP. Bo Gustafsson och Nils Holmberg �r falska auktoriteter. Bek�mpa dem! L�mna f�rbundet! Bilda r�da garden! Revolutionen har b�rjat i Sverige. De revolution�ra massorna har rest sig i Uppsala och Malm�!" �h�rarna rycks uppenbarligen med av Sarrions extatiska uppmaningar. Under flera m�naders tid har man i Lund/Malm� sysslat med t�mligen abstrakta studier om merv�rdesbegreppet och ekonomiska transaktioner. Uppsala-trojkan kommer farande som ett rensande ov�der, lanserar eggande praktiska paroller och entusiasmerar s�rskilt de yngre medlemmarna. Gruppen kring Mats Andersson deklarerar h�gtidligen att den med omedelbar verkan uttr�der ur f�rbundet. "Sj�lvkritik" enligt r�dgardistmodell till�mpas. Andersson sj�lv f�rklarar �ppet att han gjort sig skyldig till f�rtryck av andra kommunister, men att detta missf�rh�llande orsakats av att han sj�lv varit f�rtryckt av Bo Gustafsson. P� det hela taget sl�r den uppsaliensiska kulturrevolutionen igenom i Sk�ne under just detta medlemsm�te.
Det b�r understrykas att m�tet mellan Uppsalas rebelltrojka och Sk�nes "appelianer" inte medf�r n�got �msesidigt ideologiskt utbyte. Rebellerna upptr�der som givare, inte som mottagare. De introducerar kulturrevolutionen hos "appelianerna" men p�verkas inte sj�lva av Appels mutteori. De �r endast intresserade av att etablera ett organisatoriskt samarbete med "appelianerna" f�r att f� en s� bred front som m�jligt mot KFML:s officiella linje. Man f�r allts� inte inbilla sig att v�nskapspakten mellan rebeller och appelianer inneb�r att kulturrevolutionens paroller och Appels ekonomiska analys sm�lter samman till en enhetlig brygd. Faktum �r att rebellerna under hela f�rsta halv�ret 1968 inte ens �r medvetna om vad Appels teori handlar om. (F�rst efter rebellr�relsens sammanbrott blir Appels perspektiv p� revolutionen studieobjekt f�r en del av de gamla rebellerna.) Anledningen till detta p�pekande �r att KFML utgivit en dokumentsamling om rebellr�relsen ("Kommunistiska f�rbundet och v�nsteropportunismen") d�r en helt felaktig historieskrivning presenteras, n�mligen den att "den kontrarevolution�re och arbetarfientlige v�nsteropportunisten" Gotfred Appel vid �rsskiftet 1967/68 spritt sin "villol�ra" till vissa makthungriga usurpatorer i Sk�ne och Uppsala. Det skulle betyda att "appelianismen" �r den ideologiska grunden f�r rebellr�relsen. Det �r alldeles oriktigt. Rebellr�relsen och appelianismen �r tv� skilda saker. Rebellerna influerades av kulturrevolutionen i Kina, appelianerna av Appel och - efter den 7 april 1968 - vissa formella kulturrevolution�ra egenheter. I Uppsala/Stockholm fick rebellr�relsen med tiden ett v�ldsamt och hysteriskt f�rlopp just genom avsaknaden av teori, medan den sk�nska r�relsen fick ett lugnt och f�ga spektakul�rt f�rlopp just genom f�rekomsten av en genomarbetad teori (Appels). Dessa tv� separata r�relser hade en gemensam n�mnare: kritiken mot KFML:s betonande av den ekonomiska intressekampens huvudroll. N�r rebellerna kritiserade KFML:s ekonomiska linje utgick de fr�n �vertygelsen att Mao Tse-tungs t�nkande �r viktigare �n avideologiserad materiell kamp, medan appelianerna kritiserade ekonomismen utifr�n �vertygelsen att den v�sterl�ndska arbetarklassens ekonomiska kamp riskerar att framkalla en latent fascism hos arbetarna riktad mot de utplundrade l�ndernas frig�relsekamp. Det �r i sanning tv� helt olika utg�ngspunkter.

Samtidigt som rebelltrojkan f�rs�krar sig om de sk�nska appelianernas st�d g�r rebellerna inom Uppsalas Clart� till attack p� Clart�s centralstyrelses m�te i Stockholm. Under m�tet framf�r rebellerna �sikten att "allt �r skit inom Clart�", att f�rbundet m�ste rivas ner till grunden. Tv� framtr�dande rebeller, Lars Axelsson och Hans Seyler, tilldelas uppdraget att summera m�tets �sikt i ett resolutionsf�rslag. Efter en natts febrilt f�rfattande framl�ggs f�rslaget, som f�rkastas av centralstyrelsens majoritet. D�rmed �r splittringen inom Clart�s administrativa ledning ett faktum.
Det f�rkastade resolutionsf�rslaget f�rvandlas till en grundl�ggande deklaration och antages som rebellernas f�rsta officiella program. Eftersom dess inneh�ll �r ett utm�rkt koncentrat av rebellideologin b�r det citeras i sin helhet:

DEKLARATION ANTAGEN VID REVOLUTION�RT MASSM�TE I UPPSALA DEN 9 APRIL 1968:
"Bonder�relsens nuvarande uppsving �r en v�ldig tilldragelse. Inom mycket kort tid kommer flera hundra miljoner b�nder i Kinas mellersta, sydliga och nordliga provinser att resa sig som en m�ktig storm, som en orkan, en kraft s� snabb och v�ldsam att ingen kraft f�rm�r, hur stark den �n m� vara, att h�lla den tillbaka. De kommer att krossa bojor som binder dem och storma fram�t p� v�gen till befrielse. De kommer att sopa alla imperialisterna, krigsherrarna, de korrumperade �mbetsm�nnen, lokala tyrannerna och elaka herrskapen i graven. Varje revolution�rt parti och varje revolution�r kamrat kommer att pr�vas av dem och efter deras beslut godtas eller f�rkastas. Vi har tre ting att v�lja p�. Ska vi g� i spetsen f�r och leda dem? Ska vi sl�pa efter dem, gestikulerande och kritiserande? Eller ska vi st�lla oss i v�gen f�r och bek�mpa dem? Varje kines �r fri att v�lja, men h�ndelserna kommer att tvinga er att tr�ffa ert val snabbt." (Rapport om en unders�kning av bonder�relsen i Hunan. Mao Tse-tung.)

KAMRATER,
ett historiskt beslut fattades av Clart�kongressen. Str�van att skapa enhet p� marxismen-leninismen, Mao Tse-tungs t�nkande inskrevs. Skolningen i marxismen-leninismen, Mao Tse-tungs t�nkande m�ste ovillkorligen ske i f�rening med klasskampens praktik.
Hur skall vi uppn� enhet p� denna grund?
Ordf�rande Mao s�ger: "Mots�ttningar och kamp mellan olika slag av id�er f�rekommer st�ndigt i partiet. Detta �r en �terspegling inom partiet av mots�ttningar mellan klasserna och mellan det gamla och det nya samh�llet. Om inga mots�ttningar och ingen ideologisk kamp f�r att l�sa dessa f�rekom i partiet, skulle partiets liv ta slut". Vidare s�ger han: "Om enhet s�ks genom kamp kommer den att leva, men om enheten s�ks genom eftergifter kommer den att f�rst�ras" (Aktuella taktiska problem i den antijapanska enhetsfronten).
Bara genom en ideologisk kamp mot borgerligt t�nkes�tt inom r�relsen, mot den moderna revisionismen b�de i Chrusjtjovs och i Liu Shao-chis tappning, kan vi allts� uppn� enighet p� Mao Tse-tungs t�nkandes grundval.
V�rt kongressbeslut �r av stor betydelse. I praktiken m�ste det inneb�ra en total kamp mot revisionism, byr�kratism, falska auktoriteter, f�rtryckare av massorna, sj�lvfostran och all annan borgerlig ideologi som genomsyrat det gamla Clart�. Mot dessa gift m�ste vi f�ra en kompromissl�s kamp en�r dessa krafter alltid kommer att f�ra oss bort fr�n den uppgift alla sanna revolution�rer m�ste ha f�r �gonen, n�mligen att genomf�ra den socialistiska revolutionen. L�t oss ta detta beslut p� allvar.
Revolution�ra kamrater i Uppsalasektionen har redan p�b�rjat denna kamp. De har startat en omfattande kritik mot det gamla Clart�. De har analyserat "Marxbreven" och kritiserat dem f�r sj�lvfostran, vilket inneb�r en total separering av teorin fr�n praktiken. De har kritiserat byr�kratiska arbetsmetoder som belagt medlemmarna med tungh�fta och f�rlamat och undertryckt medlemmar och som lagt p� dem arbetsb�rdor som de inte upplevt meningsfulla. De har attackerat de falska auktoriteter som f�rs�kt p�tvinga medlemmarna sina �sikter och sin politik och som aktivt bek�mpat de revolution�ra massornas kritik.
Denna kamp inneb�r ett nedrivande av de gamla Clart�. Ordf�rande Mao s�ger: "Det finns inget uppbygge utan nedrivning. Nedrivning inneb�r kritik och f�rkastelse, den inneb�r revolution. Den innefattar att resonera ut saker och ting, vilket �r att bygga upp. Om man s�tter nedrivandet f�rst f�r man uppbygget under processens g�ng."
Denna kamp som de revolution�ra kamraterna i Uppsala p�b�rjat �r bra. De har b�rjat l�ra sig till�mpa kamrat Mao Tse-tungs t�nkande i klasskampen. Deras klasst�ndpunkt pr�vas i striderna. Det �r mycket bra om alla clart�ister l�r av de revolution�ra kamraterna i Uppsala, studerar deras erfarenheter och p�b�rjar kampen mot alla slags borgerliga och revisionistiska inflytanden i r�relsen.
Nedrivandet av det gamla Clart� kan inte ske om inte medlemmarna dj�rvt mobiliseras mot lokala f�rtryckare, falska auktoriteter, byr�kratism och all slags revisionism och borgerliga t�nkes�tt. F�rs�k att styra det hela uppifr�n, att l�ta diskussionen stanna p� ett akademiskt plan och att till�mpa metoden att ge direktiv fr�n styrelsen �r f�rkastligt. Den enda till�tna metoden �r att l�ta medlemmarna sj�lva f�ra kampen och sj�lva l�ra sig avg�ra vad som �r r�tt och fel. Tilliten till massorna �r den grundl�ggande revolution�ra principen och misstro mot massorna �r kontrarevolution�r och byr�kratisk.
Den enda garantin f�r att inte byr�kratin v�xer upp och beg�r �vergrepp mot massorna av medlemmar �r deras egen vaksamhet mot s�dana tendenser och att de ob�nh�rligt sl�r ned p� dem, kritiserar dem och med all kraft bek�mpar dem. Allt tal om att p� organisatoriska v�gar s�ka finna garantier mot byr�kratin, genom stadgar och beslut, �r att h�nge sig �t illusioner och s�ka f�rleda massorna och b�r likaledes kritiseras och bek�mpas. Om Clart� skall kunna st�lla sig p� Mao Tse-tungs t�nkandes grundval kan bara avg�ras i den stora kampen mellan borgerlig och prolet�r ideologi. I denna kamp skall vi anv�nda Mao Tse-tungs t�nkande som enda auktoritet f�r att skilja mellan r�tt och fel. Alla id�er och handlingar skall bed�mas mot Mao Tse-tungs t�nkande.

Punkt 3 i KKP:s 16 punkter om kulturrevolutionen: "S�tt of�rv�genheten f�re allt annat och mobilisera massorna dj�rvt.
Vad som blir resultatet av denna stora kulturrevolution kommer att avg�ras av huruvida partiledningen v�gar mobilisera massorna med dj�rvhet eller inte. F�r n�rvarande finns det fyra olika situationer med avseende p� den ledning som partiorganisationer p� olika niv�er ger kulturrevolutionens r�relse.
1) Det finns den situation i vilken de ansvariga f�r partiorganisationerna utg�r r�relsens f�rtrupp och v�gar mobilisera massorna med dj�rvhet. De s�tter of�rv�genheten f�re allt annat, de �r of�rskr�ckta kommunistiska k�mpar och goda l�rjungar till ordf�rande Mao. De f�respr�kar anslag med stora skrivtecken och stora debatter. De uppmuntrar massorna att avsl�ja v�lnader och monster samt ocks� att kritisera brister och misstag i ansvariga personers arbete. Detta slags korrekta ledarskap �r resultatet av att man satt prolet�r politik i f�rsta rummet och Mao Tse-tungs t�nkande fr�mst.
2) I m�nga enheter har de ansvariga personerna bristande insikt om ledningens uppgift i denna stora kamp. Deras ledning �r l�ngt ifr�n medveten och effektiv och f�ljaktligen finner de att de �r inkompetenta och i en svag position. De s�tter fruktan f�re allt annat, klamrar sig fast vid f�r�ldrade metoder och f�rordningar och �r ovilliga att bryta mot praxis och g� fram�t. De har �verraskats av de nya tingens ordning, massornas revolution�ra ordning, och det har till f�ljd att deras ledning sl�par efter i det aktuella l�get, sl�par efter massorna.
3) I en del enheter �r de ansvariga personerna, vilka beg�tt fel av ett eller annat slag i det f�rflutna, �n mer ben�gna att s�tta fruktan f�re allt annat, eftersom de �r r�dda f�r att massorna skall komma p� dem. I sj�lva verket skulle partiet och massorna visa �verseende med deras fel om de gjorde allvarlig sj�lvkritik och accepterade massornas kritik. Men om de ansvariga inte g�r det, kommer de att forts�tta att beg� fel och bli hinder i v�gen f�r massr�relsen.
4) En del enheter kontrolleras av dem som n�stlat sig in i partiet och slagit in p� den kapitalistiska v�gen. S�dana personer i ansvarig st�llning �r ytterst r�dda f�r att bli avsl�jade av massorna och s�ker d�rf�r varje t�nkbar f�rev�ndning f�r att h�lla massr�relsen nere. De tillgriper taktiken att �ndra angreppsm�l och f�rvandla svart till vitt i ett f�rs�k att leda in r�relsen p� villov�gar. N�r de finner sig isolerade och inte l�ngre kan forts�tta som f�rut, tillgriper de �n fler intriger, angriper folk bakifr�n, sprider rykten, suddar ut skillnaden mellan revolution och kontrarevolution s� mycket de kan, allt i syfte att angripa revolution�rerna.
Det som partiets centralkommitt� beg�r av partikommitt�erna p� alla niv�er �r att de h�ller fast vid att man skall tillhandah�lla korrekt ledning, s�tta of�rv�genheten f�re allt annat och med dj�rvhet mobilisera massorna, �ndra svaghets- och oduglighetstillst�nd d�r de f�rekommer, uppmuntra de kamrater som beg�tt fel men �r villiga att r�tta till dem, att kasta av sig sina andliga b�rdor och ansluta sig till kampen, och fr�n ledande poster avskeda alla de i ledande st�llning som har slagit in p� den kapitalistiska v�gen och p� s� s�tt g�ra det m�jligt f�r de prolet�ra revolution�rerna att �terer�vra ledningen."

DET �R R�TT ATT G�RA UPPROR!
LEVE MAO TSE-TUNGS O�VERVINNERLIGA T�NKANDE!
L�NGE LEVE DEN STORA PROLET�RA KULTURREVOLUTIONEN!
L�NGE LEVE V�R STORE ORDF�RANDE MAO!
Undertecknat:
REVOLUTION�RA REBELLER I UPPSALA OCH STOCKHOLM

Rebellerna i Uppsala och nu �ven Stockholm k�nner sig efter stadf�standet av den grundl�ggande "9-april-deklarationen" beredda att p� allvar b�rja "mobilisera massorna dj�rvt". Att den m�ktiga bonder�relsen i Hunan �r identisk med den svenska rebellr�relsen betvivlar ingen rebell. Att "imperialisterna, krigsherrarna, de korrumperade �mbetsm�nnen, lokala tyranner och elaka herrskapen", som omtalas i Maocitatet, anspelar p� KFML-ledningens kapitalistlakejer �r sj�lvklart f�r rebellerna. Mao har i sina texter fr�n 30- och 40-talen vision�rt uppenbarat vad som skulle h�nda i Sverige 1968! Redan h�r kan det vara p� sin plats att notera hur rebellerna ut�var en n�stan sv�rmisk citatdyrkan och bokstavstrohet. De �vers�tter ordagrant de heliga texterna och �stadkommer p� s� s�tt en skrattretande kollision mellan originalet och den svenska verkligheten. Om man l�ser De Sexton Punkterna om Kulturrevolutionen, som allts� �r KKP:s centralkommitt�s officiella dekret, framg�r det med all �nskv�rd tydlighet att den kinesiska kulturrevolutionens syfte �r att via st�rtandet av byr�kratiska auktoriteter omskapa �verbyggnaden i den socialistiska samh�llsstrukturen och d�rmed f�rst�rka samh�llets produktivkrafter. F�r de svenska rebellerna betyder "den socialistiska samh�llsstrukturen" helt enkelt "den kommunistiska r�relsen" och "samh�llets produktivkrafter" �vers�tts till "den kommunistiska r�relsens arbetskapacitet". I och med att den f�r rebellerna giltiga �vers�ttningen inte samtidigt f�r en efter deras tolkning anpassad spr�kdr�kt blir effekten f�r�dande �tminstone f�r varje normalt proportionssinnad m�nniska. Det mest flagranta exemplet p� detta fenomen �r rebellernas st�ndiga nyttjande av ordet "massorna". Det tycks inte alls bekymra rebellerna att ordet "massorna" i De Sexton Punkterna syftar p� miljontals personer i Kina. N�r man anv�nder ordet "massorna" om de svenska rebellerna, som till antalet inte �verstiger 500, hamnar man i en spr�klig �terv�ndsgr�nd. Ty vad ska man sedan anv�nda som beteckning p� det svenska folket, de riktiga massorna? Om rebellernas lika statiska som kuri�sa formuleringsvanor ska l�ngre fram i boken anf�ras ytterligare synpunkter. Tills vidare kan vi n�ja oss med att studera ett belysande exempel p� hur bokstavstroheten kan orsaka fatala misstag - Maos lilla r�da citatbok inleds med orden: "Den kraft som innerst leder v�r sak fram�t �r Kinas Kommunistiska Parti". Detta citat tolkas av rebellerna p� s� vis att det beh�vs inget kommunistiskt parti i Sverige eftersom "v�r sak" leds fram�t av Kinas parti! Det �r denna egendomliga tolkning som ligger bakom Francisco Sarrions deklaration inf�r Lunds appelianer att Sveriges revolution�rer b�r "utg�ra en cell till KKP". Tolkningen grundar sig p� ett �nsket�nkande, n�mligen att "v�r sak" �r identisk med de svenska rebellernas och de kinesiska massornas. Likas� f�ruts�tter rebellerna att De Sexton Punkternas inledningskonstaterande att kulturrevolutionen "inneb�r ett nytt stadium i den socialistiska utvecklingen i v�rt land" (dvs. Kina) handlar om Sverige. Hur man �n st�ller sig till rebellernas f�rs�k till ideologisk f�rnyelse i Sverige m�ste man medge att inte ett enda bel�gg finns f�r att Mao eller Lin Piao skulle ha menat att den kinesiska kulturrevolutionen b�r genomdrivas inom de kapitalistiska l�ndernas kommunistorganisationer.
Omedelbart efter "9-april-deklarationens" stadf�stande inleder rebellerna det aktiva nedrivandet av gamla Clart� och mobiliserar massorna dj�rvt i kampen mot de personer som "n�stlat sig in i partiet och slagit in p� den kapitalistiska v�gen". En pampig v�ggtidning ("anslag med stora skrivtecken") tillverkas och undertecknas av "massorna" med "Fredrik Svensson" (t�cknamn f�r Francisco Sarrion) i spetsen. Det nyss utstencilerade medlemsbladet Clart�isten konfiskeras och makuleras, en�r "revisionisten" Gunnar Bylins programmatiska inledning till 1968 �rs Clart�kongress finns publicerad d�ri. �rkefienden Bo Gustafsson f�r�ras en egen v�ggtidning, vari h�vdas att Bo medvetet fel�versatt Maos skrift "Om det r�tta s�ttet att l�sa mots�ttningar bland folket". Broschyren "Vad vill KFML" f�rses med giftetikett och stiftas upp p� anslagstavla. Den kreativa spontanismen forts�tter med att rebellerna embarkerar fyra personbilar och k�r i rasande fart till Stockholm, d�r de hems�ker bokhandeln Oktober och klistrar giftetiketter p� tidskriften Clart� samt vid utt�get l�gger beslag p� ett antal stora Mao-m�rken med motiveringen "Maos bild tillh�r massorna". D�refter bes�ks FNL-kontoret i samma anda: de artiklar och urklipp kontoret h�ngt upp studeras bistert och minuti�st, varvid Bo Gustafssons alster �verkorsas med tuschpenna och anbringas slagordet "Ner med alla falska auktoriteter!". Korst�gets h�jdpunkt blir bes�ket p� Kinesiska Folkrepublikens Ambassad, dit rebellerna beger sig f�r att tala ut med vissa "personer i ansvarig st�llning". Rebellerna hyser n�mligen misstanken att ambassadens tj�nstem�n hindrat spridningen av kulturrevolution�ra nyheter. Ett bevis s�gs vara att bildmagasinet Kina i sitt senaste nummer inte i tillb�rlig utstr�ckning hyllat r�dgardisternas verksamhet. Man misst�nker att magasinet �r f�rfalskat, att det p� v�gen fr�n Peking utsatts f�r korrigeringar. Sedan g�sterna avspisats av ambassadens personal konstaterar de att den kinesiska delegationen i Sverige styrs av kontrarevolution�rer och beslutar att i forts�ttningen endast ambassaden i Oslo, d�r tj�nstem�nnen troligen �r renl�riga marxist-leninister, ska bes�kas i fr�gor som dessa.
Dagen efter den h�ndelserika Stockholmsaktionen b�rjar rebellerna arbeta p� att splittra FNL-r�relsen. KFML och Clart� hade redan framg�ngsrikt delats i en "massornas progressiva linje" och en "byr�kratisk h�geropportunistisk linje". Nu vill man sprida kulturrevolutionen ocks� till den numer�rt st�rsta v�nsterr�relsen. Till att b�rja med vill man rensa bort alla icke-socialister ur FNL-kommitt�n, dvs. s�dana personer som inte �r uttalade kommunister utan bara rent generellt sympatiserar med FNL:s kamp mot de amerikanska angriparna. Inf�r Vietnamveckan, d� samtliga FNL-are arbetar f�r h�gtryck med stencildragning och liknande g�rom�l, uts�r rebellerna f�rvirring genom att ifr�gas�tta sj�lva propagandaarbetets m�linriktning. Uppropet. till Vietnamveckan kritiseras h�rt och utpekas som skadligt f�r den revolution�ra utvecklingen. Felet med uppropet s�gs vara att det inte handlar om Sovjetrevisionismen och kulturrevolutionen. Vietnamveckan b�r inte "trycka f�r mycket p� Vietnam", menar rebellerna. Eftersom USA-imperialismens bek�mpande �r huvuduppgiften f�r v�rldens folk och eftersom den kinesiska folkrepubliken leder kampen mot imperialismen b�r parollerna under Vietnamveckan f�rskjutas fr�n Vietnam till Kina och d� speciellt handla om Kinas kamp mot Sovjetrevisionismen. Rebellernas f�rslag r�stas ner av majoriteten inom kommitt�n med h�nvisning till att Nordvietnams F�renade Arbetarparti och Sydvietnams FNL sj�lva aldrig angripit Sovjetunionen i tal eller skrift. Sjuttio procent av Nordvietnams och FNL:s milit�ra materiel kommer fr�n Sovjetunionen och Nhan Dans politiska ledarartiklar uttrycker vecka efter vecka h�g uppskattning av den tekniska och ekonomiska hj�lpen fr�n sovjetiskt h�ll. Rebellerna f�r allts� se sig tillf�lligt slagna, men de revanscherar sig genom att inte underteckna uppropet till Vietnamveckan.
L�ngfredagen 12 april samlas sjuttio rebeller till "revolution�rt massm�te" i Laboremuslokalen i Uppsala. Syftet med m�tet �r att koordinera Stockholms och Uppsalas rebellverksamhet, att klarg�ra de framtida gemensamma riktlinjerna f�r kampen mot "h�geropportunismen" inom KFML och FNL-r�relsen. De f�rsamlade enas om att "huvudmots�ttningen" i Sverige �r den mellan folket och USA-imperialismen, vars f�rtryck i f�rsta hand �r ideologiskt och d�rf�r b�r bek�mpas med en starkare ideologi - n�mligen Mao Tse-tungs t�nkande. Det riktiga s�ttet att medverka i kampen �r att "rena sig sj�lv ideologiskt" och efter reningens fullbordande vandra ut likt apostlar med det sanna budskapet till arbetarklassen. Att k�mpa f�r h�gre l�ner och kortare arbetsvecka f�rklaras vara reformistiskt; det v�sentliga �r att sprida Maos t�nkande till folket, inte att ge folket en massa tomma privilegier.
KFML:s f�rbundsledning beslutar dagen efter att rebellerna i Uppsalaavdelningens styrelse m�ste "likvideras". Den 18 april avs�tts "rebelltrojkan" Sarrion-Ehn-Blomberg och utesluts ur f�rbundet p� obest�md tid. Sju ordin�ra medlemmar suspenderas �ven, d� dessa f�rklarar sig sympatisera med trojkan. I den resolution som f�reg�r uteslutningarna f�rklarar KFML:s ledning l�gets allvar med f�ljande p�st�enden:

Under senaste tiden har en handfull personer inom Kommunistiska f�rbundet attackerat f�rbundet. De p�st�r att f�rbundet sprider "revisionistiskt gift", att de sj�lva genomf�r kulturrevolutionen i Sverige och bek�mpar falska auktoriteter och att de i allt detta f�retr�der MaoTse-tungs t�nkande. De s�ger sig vilja "krossa Kommunistiska f�rbundet". De mest framtr�dande inom denna lilla klick �r Mats Andersson i Malm�, Per Maunsbach i Lund samt "Fredrik Svensson", Kjell Ehn och Ingemar Blomberg i Uppsala. Flertalet eller samtliga dessa har redan l�mnat f�rbundet.

Redan i resolutionens inledning noterar man att �ven KFML:s rebellfientliga ledning villkorsl�st anammat den jargong Peking Reviews artiklar odlar. Man kallar rebellerna och appelianerna "en handfull personer" och "en klick". Sanningen �r att oppositionen mot KFML vid resolutionens tillkomst uppg�r till ungef�r fyra hundra personer. Den siffran inkluderar d� rebellernas och appelianernas sympatis�rer. Om man kallar 400 personer f�r "en handfull" v�ldf�r man sig mot svenska spr�ket, s�rskilt som f�rbundets totala medlemsantal vid tillf�llet inte �verstiger 700. Noteras b�r �ven att KFML:s ledning utan distinktioner sammanf�r rebellerna och appelianerna till en och samma "klick". F�ljden av ett s�dant f�rfarande blir att man i resolutionens forts�ttning tillvitar den ena r�relsen vad den andra h�vdat. S� s�ger man exempelvis att "klicken" har f�ljande klasst�ndpunkt och politiska linje:

att f�rh�llandet mellan arbete och kapital i dagens Sverige inte k�nnetecknas av att arbetarklassen �r utsugen och f�rtryckt utan av att den fr�mst �r mutad av kapitalisterna;
att den svenska arbetarklassen s�ledes �r en korrumperad arbetararistokrati, som mer solidariserar sig med imperialismen �n med de f�rtryckta folken;
att KFML:s str�van att utveckla kampen f�r de arbetandes dagskrav mot monopolkapitalet s�som ett led i kampen f�r den prolet�ra revolutionen �r "revisionism" och ekonomism;
att kampen f�r dagskraven dessutom inneb�r att sm�bourgeoisin krossas mellan arbetarklassen och monopolkapitalet och att denna kamp d�rf�r �r ett f�rr�deri mot principen att bilda enhetsfront med sm�bourgeoisin mot USA-imperialismen.
Denna politiska linje, som i huvudsak �r gemensam f�r klicken, har inte det minsta med Mao Tse-tungs t�nkande att g�ra. Den st�r tv�rtom i skriande mots�ttning d�rtill. Mao Tse-tungs t�nkande kr�ver f�rst och fr�mst en prolet�r klasst�ndpunkt och "konkret analys av konkreta f�rh�llanden". Men klickens politiska linje uttrycker bourgeoisins klasst�ndpunkt och deras egna subjektivistiska f�rdomar.

De anklagelser som riktas h�r mot "klicken" �r befogade om de g�ller de sk�nska appelianerna. Men s� vitt jag kunnat utr�na i mitt rekonstruktionsarbete och via �tskilliga intervjuer med under h�ndelserna n�rvarande vittnen s� har Uppsala-rebellerna icke under n�got m�te f�re r�relsens sammanbrott yttrat ordet "mutad" om den svenska arbetarklassen. Vad man sagt �r att den ideologiska kampen m�ste anses prim�r i f�rh�llande till den ekonomiska. Man har ocks� h�cklat reformismen med h�nvisning till att fascistiska stater under historiens g�ng visat sig kunna genomf�ra t�mligen omfattande reformer. Men n�gon teoretiskt sk�rpt "appelianism" har aldrig legat bakom s�dana �sikter. Vad betr�ffar den fj�rde st�ndpunkten i "klickens" ovan redovisade politiska linje �r det mycket dubi�st huruvida den ens omfattats av appelianerna. I det kommande kapitlet om "appelianismen" ska klarg�ras hur sv�rf�renlig med Appels teorier en slik inst�llning m�ste vara. Tills vidare kan konstateras att Uppsalarebellerna under inga f�rh�llanden �mmat f�r sm�bourgeoisin. Tv�rtom mot att f�rorda en "enhetsfront" med sm�bourgeoisin menade rebellerna att Vietnamr�relsen skulle g�ra sig av med alla borgerliga medlemmar. De kr�vde faktiskt att Maos t�nkande skulle vara FNL-kommitt�ns enda auktoritet, att den numer�ra ansv�llningen skulle hindras och ers�ttas med strikt maoistisk skolning av aktivisterna.
I resolutionen bombarderar man vidare "klickens 'teoretiska' st�ndpunkter":

Den f�rbundsfientliga klicken h�vdar: "V�rt handlingsprogram finns hos Lin Piao, v�ra stadgar i Maos lilla r�da".
Lin Piaos broschyr "Leve segern i folkkriget" �r ett viktigt bidrag till Mao Tse-tungs t�nkande och dess till�mpning. Maos lilla r�da �r ett koncentrat av Mao Tse-tungs t�nkande, som �r en andlig atombomb. D�rf�r studeras ocks� dessa och andra skrifter flitigt i v�rt f�rbund. Men vad g�r den f�rbundsfientliga klicken? Den anv�nder Lin Piaos broschyr som motivering f�r att bek�mpa f�rbundets handlingsprogram och �vriga program. Den anv�nder ocks� Lin Piaos broschyr, som huvudsakligen behandlar de f�rtryckta nationernas kamp, f�r att bek�mpa KKP:s "F�rslag r�rande den internationella kommunistiska r�relsens allm�nna linje", som fastst�ller marxismen-leninismens kamplinje ocks� f�r arbetarklassen i de kapitalistiska l�nderna. B�da dessa dokument ger uttryck f�r Mao Tse-tungs t�nkande. Men klicken, som s�ger sig acceptera Lin Piao, f�rkastar KKP:s f�rslag, som enligt klicken luktar revisionism. Detta �r att bek�mpa Mao Tse-tungs t�nkande med Mao Tse-tungs t�nkande. Klickens dolda motiv �r, att den mots�tter sig arbetarnas kamp mot monopolkapitalet i de kapitalistiska l�nderna, vars n�dv�ndighet p�visas just i KKP:s f�rslag.
Den reaktion�ra politiska st�ndpunkten lyser ocks� igenom i klickens dogmatiska och subjektivistiska motivering f�r sina bedr�vliga f�rs�k att genomf�ra "kulturrevolution" i f�rbundet. Vad �r kulturrevolutionen? Den stora prolet�ra kulturrevolutionen �r ett nytt och h�gre stadium i den socialistiska revolutionen. Den f�ruts�tter d�rf�r proletariatets diktatur, som den samtidigt bef�ster och vidareutvecklar genom att mobilisera massorna till kamp mot de ledare som slagit in p� den kapitalistiska v�gen.
Att d�remot f�rs�ka genomf�ra en kulturrevolution under kapitalistiska f�rh�llanden �r ingenting annat �n en reaktion�r utopi, som endast kan tj�na till att undanskymma marxist-leninisternas prim�ra uppgift, n�mligen att organisera arbetarklassens kamp f�r den v�pnade er�vringen av statsmakten. Klicken d�remot st�ller sig p� samma st�ndpunkt som de utopiska socialisterna, som gick in f�r att grunda "m�nsterkolonier" som isolerade �ar i det kapitalistiska samh�llet. Detta �r inget annat �n Liu Shao-chis reaktion�ra teori om "sj�lvfostran". Om klickens reaktion�ra utopi g�ller d�rf�r samma omd�me som Engels f�llde om de utopiska socialisterna: "Socialismen �r f�r dem alla ett uttryck f�r den absoluta sanningen, f�rnuftet och r�ttvisan och beh�ver endast uppt�ckas f�r att genom egen kraft er�vra v�rlden . . . Resultatet d�rav kunde inte bli n�got annat �n en eklektisk genomsnittssocialism . . . som till�ter en oerh�rd m�ngd schatteringar, en blandning som f�rsigg�r desto l�ttare ju mer de enskilda best�ndsdelarna f�tt konkretiseringens skarpa h�rn avslipade i debattens str�m som runda stenar i en b�ck. F�r att f�rvandla socialismen till vetenskap m�ste den f�rst st�llas p� verklighetens mark" (Socialismens utveckling fr�n utopi till vetenskap, s. 31 f).
F�rbundet och dess ledning har efter en m�ng�rig uppg�relse med h�geropportunismen i och med grundandet av Kommunistiska f�rbundet slagit in inte p� den kapitalistiska utan p� den socialistiska v�gen. Denna fundamentala skillnad l�tsas klickens bedr�vliga marxister inte om. De anv�nder den stora prolet�ra kulturrevolutionen som ett slagtr� mot f�rbundet och dess ledning f�r att d�rigenom f�rs�ka genomdriva sin reaktion�ra politiska linje. F�r marxist-leninisterna i Kommunistiska f�rbundet har kulturrevolutionen d�remot en helt annan betydelse. Den har l�rt oss att b�ttre �n tidigare f�rst� vikten av studiet av Mao Tse-tungs t�nkande och av att dj�rvt mobilisera massorna till kamp. Dessa l�rdomar inf�rlivar f�rbundet med sin praktik. Det �r n�got helt annat �n den st�ndpunkt som f�retr�ds av klicken, som tar sin egen sm�borgerliga upphetsning f�r en revolution�r resning.
Syftet med den kontrarevolution�ra klickens "kulturrevolution" s�ges vara att riva ned f�rbundets "falska auktoriteter". Vilka �r d� dessa "falska auktoriteter"? Det �r f�rbundets revolution�ra k�rna. Eftersom klicken f�retr�der en borgerlig politisk linje �r det alldeles riktigt att de angriper f�rbundets marxist-leninistiska ledning. Genom marxismen-leninismens hela historia g�r n�mligen som en r�d tr�d bourgeoisins och sm�bourgeoisins reaktion�ra kamp mot proletariatets revolution�ra auktoriteter: Bakunin mot Marx, Kautsky mot Lenin, Trotskij mot Stalin, Liu Shao-chi mot Mao Tse-tung. Syftet med bourgeoisins angrepp mot proletariatets ledare �r att splittra den revolution�ra r�relsen och f�rvirra dess medlemmar f�r att d�rigenom l�ttare kunna f�rinta r�relsen. Lenin, som i likhet med andra marxist-leninister alltid understr�k att proletariatet f�r sin kamp beh�ver revolution�ra auktoriteter, skrev om en "v�nster"-opportunistisk riktning i Tyskland i b�rjan av 1920-talet:
"Alla vet att massorna delas i klasser . . . att klasserna i de flesta fall, �tminstone i de moderna civiliserade l�nderna, ledes av politiska partier . . . att de politiska partierna s�som allm�n regel styres av mer eller mindre fasta grupper av de mest auktoritativa, inflytelserika, erfarna, till de ansvarsfullaste posterna valda personer, som kallas ledare. Allt detta �r abc . . . S�rskilt komiskt �r att man faktiskt i st�llet f�r de gamla ledarna, som har allm�nm�nskliga synpunkter p� enkla saker, i verkligheten f�r fram (under bet�ckning av parollen "Ned med ledarna!") nya ledare som pratar �vernaturlig sm�rja och gallimatias." (Radikalismen - kommunismens barnsjukdom. Valda Verk, 11:2 s. 377.)
Klickens kamp mot auktoriteter syftar d�rf�r endast till att ers�tta f�rbundets nuvarande revolution�ra auktoriteter med klickens kontrarevolution�ra auktoriteter.

Efter denna gruvliga salva exemplifierar resolutionen de "ligistfasoner" rebellerna ut�var och forts�tter:

Krossa den klassfientliga "v�nster"-opportunismen! Efter v�r l�nga kamp mot den form av borgerligt inflytande i den revolution�ra r�relsen som h�geropportunismen utg�r, �r det inte f�rv�nande att det borgerliga inflytandet nu tar sig uttryck i "v�nster"-opportunism. De kommunistiska partiernas historiska erfarenheter visar n�mligen att "v�nster"-opportunistiska tendenser vanligen f�ljer p� en period med uppg�relse med h�geropportunism. D�rvid m�ste vi emellertid g�ra klart f�r oss tv� saker. F�r det f�rsta, att denna kamp mellan marxismen-leninismen och "v�nster"-opportunismen �r klasskamp. F�r det andra, att det borgerliga inflytandet tvingas drapera sig i r�da flaggor emedan det f�r n�rvarande inte kan drapera sig p� annat s�tt. Denna nya kostymering, som m�nga kamrater inte tidigare sett, f�rvillar en del. Den borgerliga linjen �r emellertid l�tt att demaskera, om den analyseras och pr�vas. Klicken har n�mligen redan avsl�jat sig genom sina st�ndpunkter och handlingar. Dess politiska linje g�r ut p� att bevara utsugningen och monopolkapitalets diktatur. D�rf�r m�ste den skoningsl�st bek�mpas och dess inflytande utrotas.
- - -
D� klassfienden angriper v�r r�relse fr�n vad som synes vara "v�nster"-st�ndpunkter f�rvillas en del oerfarna kamrater, som i grund och botten har en riktig klasst�ndpunkt. Samtidigt som vi resolut avsl�jar och kastar ut den kontrarevolution�ra klicken ur v�r r�relse, ska vi vara f�rst�ende och t�lmodiga mot de kamrater som tillf�lligt f�rvillats, emedan de p� grund av bristande erfarenhet missletts av klickens "v�nster"-fraser och ej insett dess kontrarevolution�ra syften.

Det senare stycket i texten �r som synes ett f�rs�k att framst�lla rebellr�relsen som en konspiration ledd av vissa framtr�dande demagoger som lurat okunniga nyb�rjare att sl� mot KFML. Resolutionen v�djar till de medlemmar som inte hundraprocentigt anslutit sig till rebellerna att v�nda tillbaka. Om s� sker skall intet straff utm�tas mot dem utan f�rst�else och t�lamod visas. Attityden �r f�rklarlig, eftersom de cirka femtio "hundraprocentiga" rebellerna i Uppsala dragit med sig minst hundra sympatis�rer i FNL-kommitt�n och Clart�. Man fruktade att KFML:s avdelning skulle �derl�tas p� �tminstone tv� tredjedelar av medlemskadern. Vid tiden f�r resolutionen fanns faktiskt endast nitton (19) medlemmar i Uppsalaavdelningen som klart och otvetydigt stod p� F�rbundets sida!
Den prolet�ra disciplinen betonas mycket starkt i "slutpl�deringen":

Kommunistiska f�rbundet �r en prolet�r kamporganisation, som ska utvecklas till ett revolution�rt parti. Det m�ste d�rf�r ob�nh�rligen till�mpa den prolet�ra disciplinen inom sina led. F�rbundets stadgar f�reskriver att fattade beslut ska f�ljas. F�rbundets grundlag �r midsommarkonferensens beslut, som bygger p� Mao Tse-tungs t�nkande. Dessa liksom andra beslut kan kritiseras. Men kritiken ska ske inom f�rbundet. Till dess att besluten �ndrats �r alla medlemmar f�rpliktade att f�lja dem. Detta �r helt i �verensst�mmelse med Mao Tse-tungs t�nkande, som inte ger n�got utrymme f�r sm�borgerlig anarkism:
"Vi m�ste �nyo fastst�lla partiets disciplin, n�mligen:
1. individen �r underordnad organisationen,
2. minoriteten �r underordnad majoriteten,
3. den l�gre niv�n �r underordnad den h�gre niv�n,
4. alla medlemmar �r underordnade Centralkommitt�n.
En var som bryter mot dessa disciplinbest�mmelser sl�r s�nder partienheten."

Rebellernas svar

Rebellerna bem�ter uteslutningarna med en egen resolution, vari givs ett koncentrat av deras d�varande teoretiska st�ndpunkter. K�rnan i deras kritik mot KFML s�gs vara fr�gan om Maos t�nkande:

Uppr�ttandet av Mao Tse-tungs t�nkande som absoluta prolet�ra auktoritet �r en livsviktig fr�ga f�r den kommunistiska v�rldsr�relsen och f�r alla revolution�rer i hela v�rlden. Men f�rbundets stadga s�ger ingenting om detta, dess press f�rtiger denna h�gst vitala fr�ga. Studierna i f�rbundet �r uttryck f�r sj�lvfostran och �r skilda fr�n klasskamp och ideologisk kamp. De st�ller sig hindrande i v�gen f�r Mao Tse-tungs t�nkande. S�dana hinder m�ste raseras! Vilket ideologiskt finns det idag f�r prolet�ra revolution�rer i hela v�rlden ut�ver Mao Tse-tungs t�nkande? Inget! Det �r v�r revolution�ra och prolet�rt internationalistiska plikt att bli Mao Tse-tungs goda k�mpar och bland massorna propagera hans o�vervinnliga t�nkande! Inst�llningen till Mao Tse-tungs t�nkande �r den vattendelare som skiljer verkliga prolet�ra revolution�rer fr�n falska revolution�rer och kontrarevolution�rer! Den stora prolet�ra kulturrevolutionen �r en vidareutveckling av pariskommunen, oktoberrevolutionen och den kinesiska revolutionen. Dess betydelse �r v�rldsomfattande, d�r den utg�r fr�n all v�rldens revolution�rers stora basomr�de, Kina. Detta f�rnekas emellertid av f�rbundets auktoriteter i den av osanningar fulla "Resolution etc." som skickades ut till KFML-avdelningens medlemmar, d�r det heter att den stora prolet�ra kulturrevolutionen f�ruts�tter proletariatets diktatur dvs. arbetarklassens statsmakt. Men detta �r ej riktigt, ty kulturrevolutionen �r en korrigeringsr�relse i hela den revolution�ra r�relsen, �ven i det kapitalistiska samh�llet. Avsikten med den �r proletariatets makter�vring i hela den revolution�ra r�relsen och uppr�ttandet av Mao Tse-tungs t�nkande som absolut prolet�r auktoritet. En s�dan korrigeringsr�relse gjordes i KKP redan l�ngt f�re den nationella befrielsen 1949.
F�rbundets ledning och falska auktoriteter f�rnekar den prolet�ra kulturrevolutionens allm�ngiltighet och internationella betydelse. De har hindrat spridandet av Mao Tse-tungs t�nkande: den "auktoriserade" �vers�ttningen av den lilla r�da har ett �lderdomligt spr�kbruk, den har tryckts i f�r sm� upplagor och har alltf�r ofta varit sluts�ld. Att den f�rsta upplagan trycktes i endast ca 5 000 ex. visar att man inte haft f�r avsikt att g�ra en masspridning av Mao Tse-tungs t�nkande. Den ledande auktoriteten i f�rbundet s�ger i inledningen till Mao Tse-tung, "Politiska skrifter", att "Maos bidrag till marxismen-leninismen fr�mst kan betecknas som en vidareutveckling av teorin f�r revolutionen i de koloniala l�nderna". �r inte detta att f�rneka marxismenleninismen, Mao Tse-tungs t�nkandes allm�ngiltighet och v�rldsomfattande betydelse?
Den stora prolet�ra kulturrevolutionen �r den avg�rande h�ndelsen i v�r tid och inte det vietnamesiska folkets seger i kampen mot USA-imperialismen, vilket h�vdas i informationsbulletinens artikel "Vad b�r vi g�ra?". Kinas vidstr�ckta omr�de med dess 700 miljoner m�nniskor �r ett m�ktigt st�d och uppladdningsomr�de f�r det vietnamesiska folket. Om Kina skulle �ndra sin r�da f�rg, s� skulle hela v�rldsrevolutionen komma att tillfogas stora skador.
- - -
Perspektiven f�r v�rldsrevolutionen saknas i f�rbundets politik. Den prolet�ra internationalismen negligeras och v�rldsrevolutionens ledare ordf�rande Mao Tse-tung degraderas av f�rbundets auktoriteter till ledare bara f�r det kinesiska folket. F�r oss och andra revolution�rer v�rlden �ver �r kamrat Mao Tse-tung ordf�rande f�r hela den revolution�ra r�relsen. F�r oss �r Mao Tse-tungs t�nkande den absoluta auktoriteten.
- - -
F�rbundets falska auktoriteter anser att legal och parlamentarisk kamp g�r f�re illegal och v�pnad kamp, vilket strider mot marxismen-leninismen Mao Tse-tungs t�nkande.
"Huruvida man v�gar f�ra en kompromissl�s kamp mot imperialisternas och deras lakejers v�pnade aggression och undertryckning, om man v�gar f�ra ett folkkrig mot dem, inneb�r vid den slutliga analysen huruvida man har mod att g�ra revolution. Detta �r den effektivaste pr�vostenen f�r att skilja �kta och falska revolution�rer och marxist-leninister" (Lin Piao, Leve segern i folkkriget, s. 35).
- - -
Den moderna revisionismen. F�rbundets ledning har dolt att revisionismen tar sig st�ndigt nya uttryck. Man s�ker framst�lla det reformistiska V�nsterpartiet Kommunisterna som f�retr�dare f�r den moderna revisionismen, men den moderna revisionismen �terfinns i st�llet hos f�rbundsledningen. Man har �ven undanh�llit medlemmarna att Chrusjtjovs moderna revisionism har antagit en ny form, n�mligen den revisionistiska linje som f�rf�ktas av Kinas Chrusjtjov. Denna revisionism har �ven n�stlat sig in i de revolution�ra partierna och organisationerna i hela v�rlden och m�ste s�ledes bek�mpas ocks� h�r i Sverige. N�gra utm�rkande drag f�r denna revisionistiska linje �r: a) den s�tter organisationen �ver ideologin, b) den propagerar sj�lvfostran och skiljer studierna fr�n klasskampen, samt c) den kr�ver underkastelse under partiet, blind disciplin och propagerar slaviskhet. Men om allt detta s�ger f�rbundets falska auktoriteter ingenting. �nnu mindre talar de om att vapnet i kampen mot den moderna revisionismen �r Mao Tse-tungs t�nkande. De bek�mpar ist�llet ih�rdigt Mao Tse-tungs t�nkande genom att faktiskt undvika att till�mpa det.

Rebellernas resolution avslutas hoppfullt med konstaterandet att "det revolution�ra l�get �r b�ttre �n n�gonsin". Dessf�rinnan har man utifr�n favoritcitatet "Bonder�relsens nuvarande uppsving �r en v�ldig tilldragelse etc.", som inledde 9:e april-deklarationen, p�visat hur KFML:s ledning inte begripit att v�rldsrevolutionen g�tt in i ett nytt skede och hur d�rf�r ledningen representerar en str�mning mot massornas entusiastiska flodv�g.
Inom psykiatrin finns en term som lyder "paranoid kverulans". Rebellernas svarsresolution uppvisar ett flagrant exempel p� en s�dan psykos, n�mligen anklagelsen om den alltf�r lilla upplagan av Maos lilla r�da. Att Danelius' f�rlag tryckte endast 5 000 exemplar i f�rsta omg�ngen tas som bevis f�r att man velat hindra en "masspridning" av Maos t�nkande! Om det verkligen vore s� att Maos t�nkande var utsatt f�r en konspiratorisk censur s� skulle man naturligtvis inte ha tryckt ett enda exemplar av boken. Och att f�rsta upplagan endast omfattade 5 000 exemplar �r naturligt i ett kapitalistiskt samh�lle med dess konkurrenslagar �ven inom f�rlagsbranschen. S� snart f�rsta upplagan blivit sluts�ld trycktes en ny, d�refter �nnu en och ytterligare en. S� fungerar ett bokf�rlag som �r tvunget att existera i ett kapitalistiskt sammanhang. Men om s�dana ting har rebellerna ingen aning. Som i s� m�nga andra situationer resonerar man som om samh�llet utanf�r inte finns till. Rebellernas verklighetsradie minskar successivt. De lever som p� en �de � och den �n �r ett f�rminskat kinesiskt fastland.
Den paranoida kverulansen utbreder sig mycket snabbt och om�jligg�r varje relation mellan rebell och icke-rebell. Somliga rebeller trakasserar Vietnambulletinens f�rs�ljare genom att peka p� bulletinens framsida och anklagande fr�ga: "Varf�r finns inte Maos portr�tt d�r?" Att s�lja en bulletin d�r Maos kulturrevolution inte dominerade inneh�llet anses inte bara pseudorevolution�rt utan rentav "fascistiskt". En person som b�r FNL-m�rke betraktas med samma avsmak som en b�del i ett nazistiskt koncentrationsl�ger. Alla m�nniskor till h�ger om rebellr�relsen blir med ens fiender och allra mest fientliga anses de n�rmast intilliggande, de som av Sveriges genomsnittliga befolkning etiketteras "v�nsterextremister". P� s� vis kommer Yngve Holmberg att bli en acceptablare person �n Bo Gustafsson; ingenting �r reaktion�rare �n en anh�ngare av SKP:s forna v�nsterfalang. Samma oresonliga attityd har jag m�tt vid mina resor p� Irland: den ledande gruppen i Dublins KFML betygade sommaren 1970 att Bernadette Devlin inte �r ett dugg mindre fascist �n lan Paisley! Inf�r en s�dan vettl�s of�rm�ga att se skillnaden mellan progressiv socialism och reaktion�r konservatism �r det till�tet att undra �ver det mentala tillst�ndet hos vissa maoistiska personer i Europa. Det m�ste vara n�got allvarligt sjukt med en �sikt som s� fullst�ndigt st�ller verkligheten p� huvudet. �ven om man kan h�vda med r�tta att Bernadette Devlin inte �r renl�rig marxist s� �r det helt igenom perverst att h�vda att hon d�rmed st�r i intim allians med den �ppet fascistiske Paisley. Likas� st�r det klart f�r varje oaffekterad socialist att Bo Gustafsson trots sina delvis reformistiska �sikter (exempelvis kravet p� 36 timmars arbetsvecka f�r den svenska arbetarklassen) inte med b�sta vilja i v�rlden kan anses lierad med monopolkapitalismen.
Till den paranoida kverulansen h�r att man medvetet (eller i s�msta fall omedvetet) tolkar en persons handling eller utsago som fientlig �ven om den inte �r menad s�. Ett ofta f�rekommande exempel bland rebellerna �r att de tolkar en m�nniskas v�ggaffischm�blering som en djupt avsl�jande polemik. Om n�gon p� sin v�gg uppstiftat ett portr�tt av Lenin som �r av st�rre omf�ng �n den bredvidsittande bilden av Mao tolkas det omedelbart som "kontrarevolution�rt". Samma anklagelse riktas mot den som r�kar s�tta �verkanten p� Maos bild l�gre �n �verkanten p� Lenins eller Marx'. Rebellerna �r �ven st�dse p� hugget mot alla skriftliga utl�ggningar i �mnet Revolution. Om Bo Gustafsson skrivit n�got om den kinesiska revolutionen lusl�ser man hans formuleringar f�r att finna kontrarevolution�ra �sikter. Ett exempel �r f�ljande flygblad, som sprids i samband med striderna mellan rebeller och KFML-trogna i april 1968:

Bo Gustafssons f�rord till antologin "Mao Tse-tung: Politiska skrifter" avsl�jar hans bottenl�sa revisionism och f�rakt f�r Mao Tse-tungs t�nkande.
Bo Gustafsson, som �r ordf�rande i Kommunistiska f�rbundet och en av ledarna f�r den klick moderna revisionister som n�stlat sig in i och lagt beslag p� ledningen f�r den revolution�ra r�relsen i Sverige, skrev i april 1966 ett f�rord till antologin "Mao Tse-tung: Politiska skrifter" p� Temaf�rlaget. Detta f�rord �r mycket avsl�jande f�r hans revisionism och alla revolution�rer b�r d�rf�r noggrant studera det.
Hela framst�llningen �r helt igenom borgerlig. I den inledande historiska redog�relsen, som skulle kunna vara skriven av T. G. Wickbom, behandlar han historien helt ur herrarnas synvinkel. Det n�mns ingenting om folkets kamp, ingenting om KKP:s framv�xt och inre kamp. Typiskt �r att han i inledningen, n�r han �terger fabeln "Den d�raktige gamle mannen" (f.�. utan att n�mna att detta �r ett av Mao Tse-tungs viktigaste tal), utel�mnar den centrala tanken i detta tal av Mao Tse-tung - n�mligen att KKP kunde segra och vinna framg�ngar endast d�rf�r att det f�rlitade sig p� massorna. Den socialistiska revolutionen i Kina s�ges b�ra "Mao Tse-tungs signatur". Ingenting om folket, ingenting om det kinesiska folkets hj�ltemodiga kamp. P� samma s�tt framst�lls befrielsekriget som en kamp mellan Mao Tse-tung och Chiang Kai-chek. "Det blev Chiang och inte Mao som jagades ut ur Kina" (sid. 12).
Precis som alla andra revisionister m�ste Gustafsson f�rlita sig p� borgerliga "auktoriteter" och v�gar inte �terge KKP:s eller Mao Tse-tungs egen syn p� de problem han tar upp. I st�llet h�nvisar han till amerikanska diplomater, kinaexperter som Snow osv. N�r han skall �terge l�get i Befrielsearm�n, vad citerar han d�? En amerikansk diplomat. Gustafsson utnyttjar f�rordet till att propagera f�r sj�lvfostran, den borgerliga arbetsstil som Kommunistiska f�rbundet k�nnetecknas av. Han g�r t.o.m. s� l�ngt att han tillskriver Mao Tse-tung iden om sj�lvfostran vilket �r en gemen l�gn. "Det finns ocks� andra moment i Maos f�rfattarskap som vore v�rda en ing�ende diskussion, exempelvis Maos �sikter om �vertygelsens, sj�lvfostrans och sj�lvkritikens roll i det kommunistiska partiets arbetss�tt" (sid. 14-15). Bo Gustafsson framst�ller utvecklingen av Mao Tse-tungs t�nkande som en historia om sj�lvfostran. "Sedan han studerat de kinesiska klassikerna och de v�sterl�ndska t�nkarna, Rousseau, Montesquieu, Adam Smith, Darwin, Spencer och J. S. Mill, v�gt dem och befunnit dem f�r l�tta, v�nde han sig till Marx, Engels och Lenins l�ra." Detta �r exakt Liu Shao-chis linje, dvs. sj�lvfostran: att man kan skola sig utanf�r kampen. Mao Tse-tungs linje �r att all skolning sker f�rst och sist i den revolution�ra praktiken. P� samma s�tt tror tydligen Gustafsson att KKP utvecklats: ovanf�r kampen. Han n�mner ingenting om KKP:s kamp vilken �r grundvalen f�r Mao Tse-tungs t�nkande. P� samma s�tt vill han nu skapa det kommunistiska partiet i Sverige, genom sj�lvfostran, genom att dess medlemmar tar akademiska betyg i marxism, d�r kurserna avfattats av Bo Gustafsson.
Gustafsson visar i f�rordet klart att han inte erk�nner Mao Tse-tungs t�nkande som marxismen-leninismen i v�r tid, v�gledningen f�r alla kommunister i den tid d� imperialismen g�r mot sitt fullst�ndiga sammanbrott och socialismen och kommunismen marscherar fram till en v�rldsomfattande seger. I st�llet skriver han: "Inte desto mindre �r det v�l klart att det uttalande av Li Ting-yi som citerades ovan tr�ffar det mest v�sentliga i detta t�nkande, dvs. att Maos bidrag till marxismen och leninismen fr�mst kan betecknas som en vidareutveckling av teorin f�r revolutionen i de koloniala l�nderna". L�ngre ner p� samma sida upprepar han: ". . . d�rf�r �r det v�l ocks� riktigt att Mao Tse-tungs teori i grund och botten �r en teori f�r den koloniala revolutionen" (sid. 15).
Gustafsson f�rs�ker genom att citera ett uttalande fr�n 1951 av Li Ting-yi slingra sig undan den centrala fr�gan, den fr�ga som utg�r skiljelinjen mellan kommunister och moderna revisionister i hela v�rlden, n�mligen att Mao Tse-tungs t�nkande �r marxismen-leninismen i v�r tid, v�gledningen f�r alla v�rldens kommunister, f�r alla sant revolution�ra r�relser. Men Gustafsson avsl�jar bara att han st�ller sig p� de moderna revisionisternas st�ndpunkt: han g�r Mao Tse-tungs t�nkande till "en teori f�r den koloniala revolutionen". �r man kommunist d� erk�nner man ocks� Mao Tse-tung som sin ende auktoritet. Gustafsson g�r inte detta, han �r inte kommunist.
Klarast framg�r detta av f�ljande stycke: "Det �r till och med m�jligt att Maos teori om uppr�ttande av revolution�ra basomr�den p� landsbygden och inringningen av st�derna fr�n landsbygden kommer att framst� inte bara som den allm�nna teorin f�r den koloniala revolutionen i den epok vi lever i, utan �ven f�r v�rldsrevolutionen. Det �r en suggestiv tanke (v�r kurs.) som nyligen framf�rts av Maos vapenbroder och Kinas nuvarande f�rsvarsminister Lin Piao. Skulle den vara riktig, s� finns det all anledning att uppm�rksamt studera m�staren Mao". Det Gustafsson kallar "en suggestiv tanke" �r allts� den analys av v�rldsrevolutionens strategi som framlades av viceordf�randen Lin Piao i "Leve segern i folkkriget". Denna skrift har utarbetats i samr�d med Mao Tse-tung och �r helt och h�llet i �verensst�mmelse med Mao Tse-tungs t�nkande. F�r Gustafsson �r allts� Mao Tse-tungs t�nkande bara en suggestiv tanke.
Gustafsson visar ocks� att han inte har begripit n�gonting av Mao Tse-tungs t�nkande. P� sidan 14 skriver han: "Mots�ttningarna inom ett socialistiskt samh�lle �r eller b�r vara icke-antagonistiska, eftersom de antagonistiska klasserna upph�vts i och med den socialistiska revolutionen" (v�r kurs.). Detta �r inte Mao Tse-tungs uppfattning. P� sidan 256 i samma antologi kan man l�sa: "De tv� motsatserna i en mots�ttning b�de enas och k�mpar med varandra och det �r detta som tvingar tingen till r�relse och f�r�ndring. Det socialistiska samh�llet utg�r inget undantag. I det socialistiska samh�llet f�rekommer tv� slags sociala mots�ttningar, n�mligen mots�ttningarna bland folket och mots�ttningarna mellan oss och fienden."
Mots�ttningarna bland folket �r icke-antagonistiska mots�ttningar, mots�ttningar mellan oss och fienden �r antagonistiska. Vem �r det som h�vdar den uppfattning Gustafsson f�retr�der? Det �r de moderna revisionisterna, alla de som ej erk�nner klasskampen. Konsekvensen av denna uppfattning �r att Stalins kamp mot h�geropportunismen icke var klasskamp utan maktspel och konspirationer, och idag att den stora prolet�ra kulturrevolutionen i Kina inte �r en kamp mellan proletariat och bourgeoisi, mellan folket och folkets fiender, utan ett "maktspel", en serie konspirationer. D�rf�r kan Gustafsson och kommunistiska f�rbundet ocks� helt f�rtiga kulturrevolutionen som den viktigaste, avg�rande, mest br�nnande kampen mot USA-imperialismen. Han h�vdar i en annan artikel (se KFML:s informationsbulletin nr 1/1968) att det �r i Vietnam som den avg�rande kampen st�r mellan de f�rtryckta folken och USA-imperialismen. Detta �r ett cyniskt f�rakt f�r den hj�ltemodiga kamp som det kinesiska folket i den stora prolet�ra kulturrevolutionen f�r mot USA-imperialismen och de moderna revisionisternas agenter i Kina, vilka med alla medel s�ker gripa makten.
Segern i den stora prolet�ra kulturrevolutionen som nu �r n�rmare �n n�gonsin kommer att betyda uppr�ttandet av ett m�ktigt basomr�de f�r de f�rtryckta folkens kamp, ett m�ktigt basomr�de d�r det 700-miljonerh�vdade kinesiska folket bev�pnat med Mao Tse-tungs t�nkande �r o�vervinnligt.

Undertecknat:
Fyra r�dgardister

Sedan de rebeller som stannat kvar i KFML:s uppsalaavdelning uteslutits ur avdelningen intensifieras rebellernas verksamhet. Varje dag h�lls maratonm�ten i olika lokaler, m�ten som brukar starta klockan ett p� eftermiddagen och avslutas l�ngt efter midnatt. Det �r en grov �verdrift att kalla m�tena f�r "diskussionstr�ffar" eller liknande; det adekvata ordet �r "halleluja-orgier". De som n�rvarar vid m�tena �r uniformt �vertygade rebeller, som var och en p� frireligi�st maner st�ller sig upp och vittnar om vilken andlig atombomb Maos t�nkande �r. Varje inl�gg appl�deras frenetiskt. N�r man s� l�tit varje deltagare vittna tar man paus f�r fysisk f�rt�ring, varefter man forts�tter med en ny runda vittnesm�l. Talare som f�rs�ker anv�nda ett fr�n Maos lilla r�da avvikande ordval anklagas omedelbart f�r borgerligt spr�kbruk. P� s� s�tt reduceras den intellektuella gymnastiken till mekaniska citatarmh�vningar. "D�d �t fascisterna i KFML" blir ett popul�rt slagord, det enda som kan till�tas ut�ver Maos formuleringar. Det �r ett under att ingen f�rbundsv�nlig socialist blir vederb�rligen dr�pt under dessa hektiska, inflammerade dagar. Det kan l�ta som en dramatisk �verdrift, men faktum �r att st�mningen under dessa m�ten kunde ha urartat till kroppslig lynchning om "kontrarevolution�ra fiender" varit n�rvarande. I efterhand har flera rebeller karakt�riserat st�mningen som "feberaktig massuggestion".
Den antiintellektualism, religiositet och puritanism som alltmera utm�rker rebellernas seanser blir det anledning att �terkomma till l�ngre fram i texten. Tills vidare kan vi n�ja oss med att registrera det yttre f�rloppet.
Efter att rebellerna sj�lvmant eller d�rtill tvingade l�mnat KFML b�rjar de bombardera "den bottenl�sa revisionismen" inom De F�renade FNL-Grupperna. Man genomf�r teoretiska voodoo-ritualer mot Vietnambulletinen, genomborrar dess skaml�st kontrarevolution�ra inneh�ll med en p�st�dd dialektiks spetsiga n�lar. KFML s�gs bedriva mygel inom FNL-grupperna, vilket inte �r n�gon ober�ttigad anklagelse. Som Therborn visar i sin Zenitartikel om KFML (nr 12/69) betraktade KFML:s ledning Vietnamr�relsen som en presumtiv konkurrent i begynnelsen. KFML str�vade efter att bli den enda revolution�ra organisationen i landet och ville d�rf�r att Vietnamr�relsen skulle bibeh�llas som en frontorganisation kontrollerad av KFML. Vid ett hemligt m�te i b�rjan av 1968 mellan f�rbundsledningen och FNL-gruppernas talesm�n i Stockholm, Uppsala och Lund kom en �verenskommelse till st�nd som innebar att Vietnamr�relsen skulle fungera som "ink�rsport" till KFML, som en bred "sluss". KFML ville att Vietnamr�relsen skulle utg�ra rekryteringsbasen �t dem sj�lva, att alla m�nniskor med avsky f�r USA:s folkmord skulle sl�ppas in i Vietnamr�relsen f�r att s� sm�ningom steg f�r steg �vertygas om marxismens �verl�gsenhet och via Clart� slutligen ta klivet in i KFML. En "ideologisk pyramid" skulle etableras p� s� s�tt. Att medvetandeniv�n avsiktligt h�lls nere i FNL-grupperna �r allts� en av rebellernas mest underbyggda anklagelser. I det konfidentiella protokoll fr�n mygelm�tet mellan KFML:s styrelse och FNL-gruppernas representanter som Therborn citerar heter det:

De som kommer in i Vietnamarbetet �r i allm�nhet till en b�rjan inte beredda att st�dja KFML p� alla punkter . . . Om de som dras med i Vietnamarbetet inte organiserades i frontorganisationer med dessas begr�nsade krav, s� skulle de tas om hand av revisionister eller reformister . . . Kontakten med marxist-leninisterna inom frontorganisationen utvecklar dem successivt och s� sm�ningom kommer de att omfatta hela v�rt program och eventuellt ocks� s�ka medlemskap i KFML. Frontorganisationerna �r att betrakta som f�rbundets verktyg f�r att n� massorna . . .

S�rskilt i Stockholm blir sp�nningen mellan rebellerna och KFML-sympatis�rerna inom Arbetsgruppen f�r FNL snabbt antagonistisk. Rebellerna ser med avsmak p� den stora m�ngd FNL-aktivister som kommit fr�n Hermanssons ungdomsf�rbund och SSU. Den aktivitet som bedrivs inom Arbetsgruppen best�r uteslutande i stencildragning och b�ssinsamlingar. Rebellerna vill sk�rpa de ideologiska kraven p� medlemskap, men kraven tillbakavisas av KFML-arna. Kampen h�rdnar. I flera flygblad attackerar rebellerna de ledande myglarna, t.ex. i detta:

VIETNAMBULLETINEN OCH MASSLINJEN
"I mer �n tjugo �r har partiet varje dag utf�rt massarbete och under de sista tolv �ren har det varje dag talat om masslinjen. Vi har alltid h�llit fast vid att revolutionen m�ste st�dja sig p� folkets massor, att alla skall g�ra en insats och har bek�mpat iden att man skall lita endast till ett f�tal personer som ger order. Vissa kamrater genomf�r emellertid inte grundligt masslinjen i sitt arbete, de st�der sig fortfarande endast p� en handfull m�nniskor som tyst och stilla arbetar p� egen hand. En orsak till detta �r att vad de �n g�r s� �r de alltid ovilliga att f�rklara det f�r de m�nniskor de leder och de f�rst�r inte varf�r och hur de ska ge spelrum f�r initiativet och den skapande energien hos dem som de leder. Subjektivt �nskar �ven de att alla skall delta i arbetet, men de l�ter inga andra m�nniskor veta vad som ska g�ras eller hur det ska g�ras. Hur kan man, d� detta �r fallet, v�nta sig att n�gon ska s�tta sig i r�relse och hur kan n�gonting bli v�l gjort? Ska detta problem kunna l�sas, �r det grundl�ggande naturligtvis att genomf�ra ideologisk fostran p� masslinjen, men samtidigt m�ste vi l�ra dessa kamrater en m�ngd konkreta arbetsmetoder." (Ett tal till redaktionsmedlemmarna p� Shansi-Suiyuans Dagblad 2 april 1948; citaten sid. 111-112.)
P� ett revolution�rt massm�te i Bromma fick deltagarna veta att Vietnambulletinens redaktion hade m�te alldeles i n�rheten, D� st�lldes kravet att redaktionen skulle komma till m�tet, f�r att man skulle f� tillf�lle att kritisera den. N�r man talade med n�gra av redaktionens medlemmar i telefon, v�grade de att komma. D�rf�r besl�t massm�tet att g� och h�mta dem. En redaktionsmedlem i ledande st�llning h�vdade d� att arbetet med Vietnambulletinen m�ste klaras av f�rst, innan man kunde ta del av massm�tets synpunkter p� Vietnambulletinen och br�nnm�rkte de revolution�ra massorna som en "komplott". Redaktionen tvingades �nd� av massorna att f�lja med till m�tet. D�r framh�rdade samme redaktionsmedlem i ledande st�llning i att "det praktiska arbetet m�ste utf�ras f�rst", tillbakavisade kritiken av inneh�llet i Vietnambulletinen med h�nvisning till kongressbeslut och f�rsvarade KFML:s mullvadsarbete i Vietnamr�relsen med motiveringen: "KFML har liksom alla andra organisationer r�tt att internt diskutera Vietnamr�relsen."
�r detta att till�mpa masslinjen?
Ordf�rande Mao s�ger, i Citaten sid. 117-118:
"P� n�gra orter finns i v�ra ledande organ folk som tror att det �r tillr�ckligt att ledarna ensamma k�nner partiets politik och att man inte beh�ver l�ta massorna f� k�nnedom om den. Detta �r en av grundorsakerna till att en del av v�rt arbete inte kan utf�ras riktigt." (Ett tal till redaktionsmedlemmarna p� Shansi-Suiyuans Dagblad, 2 april 1948.)
Ett par dagar senare kom ett 15-tal FNL:are till ett annat av redaktionens m�ten f�r att l�gga fram sina synpunkter p� inneh�llet i bulletinen och hj�lpa till med arbetet. M�tet hade sammankallats av tidigare n�mnda redaktionsmedlem i ledande st�llning. Denna g�ng v�grade redaktionen helt att diskutera med FNL:arna. En medlem av redaktionen yttrade bl.a.: "De som inte har n�got med det h�r att g�ra b�r g� h�rifr�n." Under kuppartade former genomdrev ordf�randen att m�tet endast skulle var� �ppet f�r "kallade". N�r FNL:arna v�grade l�mna m�tet flydde den ledande redaktionsmedlemmen med sina lakejer.
Varf�r �r Vietnambulletinens redaktion r�dd f�r massornas kritik?
�r detta att till�mpa masslinjen?
Nej, det �r att s�tta tekniska fr�gor f�re ideologin och s�tta organisationen �ver ideologin.
Detta �r inte Mao Tse-tungs linje. Det �r Liu Shao-chis linje, den moderna revisionismen.
Den redan omn�mnda personen i ledande st�llning har med hj�lp av en handfull lakejer tillsatt redaktionen genom personliga v�nskapsf�rbindelser.
�r detta masslinjen?
Kamrater, studera redaktionens beteende och j�mf�r detta med vad ordf�rande Mao s�ger:
"Massorna �r de verkliga hj�ltarna medan vi sj�lva ofta �r naiva och okunniga, och utan att f�rst� detta kan man inte f�rv�rva ens den mest rudiment�ra kunskap." (F�rord och efterskrift till "Landsbygdsunders�kningar", mars och april 1941; Citaten sid. 108.)
DET �R R�TT ATT G�RA UPPROR!
L�NGE LEVE DEN STORA PROLET�RA KULTURREVOLUTIONEN, I KINA OCH I HELA V�RLDEN!
D�D AT BYR�KRATIN - LEVE MASSLINJEN!
LEVE ORDF�RANDE MAO TSE-TUNGS STORA O�VERVINNERLIGA T�NKANDE!
R�dgardister i Stockholm.

Den med normal fantasi utrustade l�saren anar nog vad som d�ljer sig bakom s�dana formuleringar som "Redaktionen tvingades �nd� av massorna att f�lja med till m�tet". Det �r fr�ga om �ppet hot om fysiskt v�ld och ibland om direkt brutalitet. Rebellerna inom Arbetsgruppen f�r FNL i Stockholm �r de v�ldsammaste och mest ben�gna f�r praktisk terrorism av alla rebeller i landet. N�gra drastiska exempel p� det ska anf�ras l�ngre fram. Sk�ld Peter Matthis och dennes medhj�lpare i Vietnambulletinens redaktion arbetar under st�ndigt hot fr�n rebellerna. De �r hj�lpl�sa varje g�ng rebellerna dyker upp p� m�ten eller i telefon. "Om ni inte infinner er p� revolution�rt massm�te f�r att lyssna till massornas kritik, s� kommer n�gra kamrater och h�mtar er", l�ter det och bulletinens redaktion �r s� illa tvungen att infinna sig - ty de "kamrater" som annars skall "h�mta" de tredskande �r inga veklingar.

Maj 1968

En praktisk och taktisk fr�ga som diskuteras bland rebellerna blir agerandet under 1 maj. De vet att KFML planerar en stor R�d Front-demonstration i Stockholm, d�r inte bara marxister skall deltaga utan �ven alla andra grupper som sympatiserar med demonstrationens paroller. Liberala Studentklubben, Kuba-gruppen, Anarkisterna och allehanda anti-imperialistiska organisationer skall samsas under KFML:s paroller. Rebellerna utd�mer parollerna och beslutar att arrangera ett eget demonstrationst�g. Det skall g� av stapeln i Uppsala. Ett flygblad med f�ljande lydelse distribueras:

(Stor bild av Mao.)
"V�rldens folk, f�rena er och sl� de amerikanska aggressorerna och alla deras lakejer! Folk i hela v�rlden var modiga, v�ga k�mpa, trotsa sv�righeterna och ryck fram i v�g efter v�g! D� kommer hela v�rlden att tillh�ra folken. Odjur av alla slag kommer att f�rintas." Mao Tse-tung.
ARBETARE, REVOLUTION�RER!
DEMONSTRERA 1:A MAJ MOT USA-IMPERIALISMEN OCH DESS LAKEJER F�R DE ARBETANDE FOLKENS BEFRIELSE.
(Samling, avmarschtid, marschv�g etc.)
H�J DEN PROLET�RA INTERNATIONALISMENS R�DA FANA!
l:a maj �r den dag d� arbetare i hela v�rlden manifesterar sin styrka och solidaritet. Arbetare och undertryckta i alla l�nder har det gemensamma intresset att frig�ra sig fr�n kapitalisternas och imperialisternas utsugning och f�rtryck. I Sverige har den prolet�ra internationalismens h�gtidsdag gjorts till ett propagandajippo f�r regeringen och de byr�krater som s�ger sig f�retr�da den svenska arbetarklassen, men som i sj�lva verket har f�rr�tt den och gjort sig till hantlangare �t USA-imperialismen och den svenska storfinansen.
"Imperialismen kommer inte att best� l�nge, ty den beg�r alltid illg�rningar. Den envisas med att i alla l�nder fostra och st�dja reaktion�rer som �r emot folket, den har med v�ld tillskansat sig m�nga kolonier och halvkolonier och m�nga milit�ra baser, och den hotar freden med k�rnvapenkrig. S�lunda har mer �n 90 procent av folken i v�rlden av imperialismen tvingats att resa sig eller kommer att tvingas att resa sig i kamp mot den. �nd� lever imperialismen alltj�mt, den l�per alltj�mt amok i Asien, Afrika och Latinamerika. I v�sterlandet f�rtrycker imperialismen fortfarande sitt eget folk. Denna situation m�ste f�r�ndras. Uppgiften f�r folken i v�rlden idag �r att s�tta stopp f�r den aggression och det f�rtryck som ut�vas av imperialismen, framf�r allt av den amerikanska imperialismen."
"Den amerikanska imperialismen har genom sin h�nsynsl�sa framfart gjort sig till fiende till alla v�rldens folk och i allt h�gre grad isolerat sig. De som v�grar att bli f�rslavade kommer aldrig att l�ta sig kuvas av atombomber och v�tebomber i h�nderna p� de amerikanska imperialisterna. Den rasande flodv�g som folken i hela v�rlden reser mot de amerikanska angriparna �r oemotst�ndlig. Deras kamp mot den amerikanska imperialismen och dess lakejer kommer med all s�kerhet att vinna �nnu st�rre segrar." Mao Tse-tung.
I det f�rsta socialistiska landet, Sovjetunionen, str�var nu den revisionistiska ledarklicken efter att �teruppr�tta kapitalismen och samarbetar �ppet med de amerikanska imperialisterna. Detta �r ett f�rr�deri mot Sovjetunionens och hela v�rldens folk. De f�rtryckta folken och nationerna st�ller nu sitt hopp till det socialistiska Kina, d�r arbetare och b�nder, v�gledda av Mao Tse-tungs t�nkande, bef�ster sin makt genom den stora prolet�ra kulturrevolutionen. N�r v�l Mao Tse-tungs t�nkande omfattas av alla v�rldens folk blir det en outt�mlig styrkek�lla och en andlig atombomb av outt�mlig kraft. Den v�pnade kamp som nu f�rs av folken i Asien, Afrika, Latinamerika och av de fattiga i USA �r en del av den internationella klasskampen. Den gagnar proletariatet i hela v�rlden.
D�RF�R M�STE SVENSKA ARBETARE OCH ANDRA REVOLUTION�RER INTE BARA ST�DJA DENNA KAMP, UTAN SJ�LVA BEV�PNA SIG MED MAO TSE-TUNGS T�NKANDE OCH TA UPP KAMPEN MOT USA-IMPERIALISMEN OCH DESS LAKEJER!
ARBETARE OCH UNDERTRYCKTA I ALLA L�NDER, F�RENA ER!

Flygbladsaktionen �r den f�rsta till allm�nheten riktade aktion rebellerna utf�r sedan stridernas b�rjan i januari 1968. D�rf�r �r man mycket noga med att uppr�tth�lla v�rdiga former. Alla rebeller som till �ventyrs b�r l�ngt h�r klipper det, i regel snaggkort. Meningen �r att man skall likna det vanliga folket s� mycket som m�jligt. Diskussioner om hur den normale arbetaren i det h�gindustrialiserade v�sterlandet egentligen ser ut f�rs. Man kan inte enas om n�gon prototyp, men v�lv�rdade kavajer och vit skjorta fastsl�s i alla fall som n�dv�ndig mundering. Demonstrationst�get samlar 250 deltagare, samtliga rebeller och rebellsympatis�rer. De plakat som b�rs i t�get hyllar Mao och angriper Sovjetrevisionismen. Inte n�got plakat handlar om den svenska arbetarklassens situation. D�remot finns ett Vietnamplakat med den underfundigt turnerade texten "Med FNL f�r v�rldens folk". Ett tiotal plakat utpekar Brezjnev och Kosygin som "folkf�rr�dare", medan de allra flesta parollerna lovprisar den kinesiska kulturrevolutionen och Mao Tse-tungs t�nkande.
N�gra dagar efter demonstrationen l�mnar rebellerna FNL-kommitt�n och proklamerar en utvidgad m�ls�ttning: "KROSSA KFML, Clart� och DE F�RENADE FNL-GRUPPERNA!". F�r att kunna fullf�lja krossandet beh�ver de en formellt etablerad egen organisation. Ett flygblad manar till denna n�dv�ndiga organisatoriska �tg�rd:

REVOLUTION�RT MASSM�TE TORSDAG DEN 9/5 KL. 19.00. LOKAL: LABOREMUS.
"Mao Tse-tungs t�nkande �r marxismen-leninismen under den era i vilken imperialismen g�r mot sitt fullst�ndiga sammanbrott och socialismen rycker fram till en v�rldsomfattande seger. Den �r ett m�ktigt ideologiskt vapen f�r kamp mot imperialismen och f�r kamp mot revisionismen och dogmatismen" (Lin Piao).
P� ett revolution�rt massm�te den 5/5 besl�t sig de revolution�ra kamraterna i Uppsala att organisera sig p� grundval av Mao Tse-tungs t�nkande. Detta �r ett resultat av den historiska 9:e aprildeklarationen och den kamp som under en l�ngre tid f�rts inom Clart�, FNL-kommitt�n och KFML mot det borgerliga t�nkande som genomsyrat dem. Dessa byr�kratiska organisationer har bevisligen inte f�rt eller �r i st�nd att f�ra kampen mot USA-imperialismen och dess lakejer i Sverige. Tv�rtom har de borgerliga auktoriteterna i ledningen f�r dessa organisationer f�rt ut den revolution�ra r�relsen i revisionismens tr�sk.
"Mao Tse-tungs t�nkande �r den v�gledande principen f�r allt partiets, armens och landets arbete. Den allra viktigaste uppgiften i v�rt partis politiska och ideologiska arbete �r d�rf�r att alltid h�lla Mao Tse-tungs stora r�da baner h�gt, att andligen v�pna folket i hela landet med detta t�nkande och att fasth�lla vid att l�ta det f�rh�rska p� alla verksamhetsomr�den" (Lio Piao).
V�r n�rmaste uppgift blir att organisera oss och utse en ledande grupp av revolution�ra kamrater, som kan leda och initiera den fortsatta kampen. "Hur aktiv en ledande grupp �n m� vara, kommer dess aktivitet inte att bli n�got annat �n en handfull m�nniskors fruktl�sa bem�danden d�rest den inte f�rbindes med massornas aktivitet. Om � andra sidan massorna ensamma �r aktiva utan en stark ledande grupp som p� riktigt s�tt organiserar deras aktivitet, kan den varken uppr�tth�llas under l�ngre tid, f�ras fram�t i r�tt riktning eller h�jas till en h�g niv�" (Mao Tse-tung).
"Eftertr�dare i kampen f�r proletariatets revolution�ra sak framg�r ur masstrider och h�rdas i revolutionens stormar. Det �r v�sentligt att pr�va och k�nna kadrerna och v�lja och utbilda eftertr�dare i masstridernas l�nga lopp."
Vi b�r l�ra av de revolution�ra kamraterna i Shantung. Om deras erfarenheter i den stora prolet�ra kulturrevolutionen kan vi l�sa i artikeln "En ny arbetsstil f�r kadrerna i Shantung" (Kinesisk Bulletin nr 4/67 och Clart� nr 3/68).
- - -
N�r v�l Mao Tse-tungs t�nkande omfattats av de breda massorna blir det en outt�mlig styrkek�lla och en andlig atombomb av outt�mlig kraft (Lin Piao).

Den artikel man rekommenderar f�r noggrant studium och som man �mnar l�ra av f�r sin egen framtida arbetsstil inneh�ller bl.a. f�ljande anvisningar:

Kamraterna m�ste hj�lpas att f�rbli anspr�ksl�sa, f�rt�nksamma och fria fr�n h�gmod och �verilning i sin arbetsstil. Kamraterna m�ste hj�lpas att bevara stilen att leva enkelt och k�mpa h�rt. (---) Det �r f�rbjudet att sl�sa lovord p� medlemmar i den revolution�ra kommitt�n. Plakat med stora skrivtecken som lovordar medlemmar i kommitt�n �r f�rbjudna. I de fall d�r s�dana plakat s�tts upp, b�r vi anstr�nga oss att �vertala folket att omedelbart t�cka �ver dem. (---) Det b�r inte f�rekomma n�gra offentliga v�lkomst- eller avskedsceremonier och inga appl�der n�r medlemmar i kommitt�n anl�nder till eller l�mnar massm�ten. Medlemmar i kommitt�n f�r inte fotograferas eller filmas utan kommitt�ns tillst�nd. (---) Kommitt�medlemmarna m�ste �gna en best�md del av sin tid till att utf�ra fysiskt arbete. (---) Kommitt�medlemmarna till�tes inte att ge g�vor i sina egna namn eller att ta emot g�vor. (---) Kommitt�medlemmarna b�r leva enkelt. Extravaganser �r f�rbjudna. (---) Kommitt�medlemmarna b�r, inst�llda p� att l�ra av folket, regelbundet g� ut bland massorna och sammankalla m�ten f�r att samla fakta och h�lla forum d�r folk f�r uttrycka sina synpunkter och sin kritik.

Den sistn�mnda anvisningen togs ad notam av flera rebeller. Under uppbyggelsem�tena i maj m�nad blir tonen mindre h�tsk: personer med avvikande �sikter f�r m�jlighet att tala, �ven om de naturligtvis �verbevisas om sina felaktiga st�ndpunkter med hj�lp av Maos lilla r�da.

Rebellernas egen organisation

Rebellernas egen organisation konstitueras den 9 maj. Fyrtiofem personer v�ljer ett "Revolution�rt r�d" som p� ultrademokratiskt vis skall kunna avs�ttas eller delvis utbytas om massorna s� kr�ver. Att s� frimodigt inbjuda till �ppen kritik mot ledningen straffar sig dock tydligen, vilket kan utl�sas ur det post scriptum som avslutar f�ljande flygblad:

REVOLUTION�RA REBELLER!
Uppsalas r�dgardister kallas till revolution�rt massm�te torsd. 16/5 kl. 18.30 precis! T�nk p� massornas h�gsta intresse och iakttag den revolution�ra disciplinen! Lokal: Svamptorget 5, Norby (7:ans �ndh�llplats).
"Det r�cker inte med att st�lla uppgifter. Vi m�ste ocks� l�sa problemet om metoderna att genomf�ra dem.' Om det �r v�r uppgift att g� �ver en flod, kan vi inte g� �ver den utan en bro eller en b�t. Utan att problemet om bron eller b�ten l�ses, �r det f�f�ngt att tala om att g� �ver floden. Utan att problemet med metoden l�ses �r det meningsl�st att tala om uppgiften" (Citaten sid. 197).
F�r att st�rta klassfienden m�ste vi nu f�rst g�ra oss av med allt ideologiskt gift som vi f�tt i oss i Clart�, KFML och FNL-kommitten. Vi m�ste ena oss i klasskampen p� Mao Tse-tungs t�nkandes grund, ideologiskt, politiskt och organisatoriskt, och tr�nga i djupet p� 9:e aprildeklarationen f�r att i grunden avsl�ja dessa organisationer.
Idag lever vi i den epok d� imperialismen g�r mot sin fullst�ndiga underg�ng och socialismen g�r mot en v�rldsomfattande seger. De revisionistiska organisationerna blundar f�r denna utveckling eller bek�mpar den. D�rf�r m�ste vi beslutsamt f�rkasta det gamla och st�dja det nya.
M�nga kamrater k�nner nu en stark �nskan att g� ut och modigt bek�mpa USA-imperialismen och dess h�gra hand i den revolution�ra r�relsen, den moderna revisionismen. De vill ocks� g� ut och dj�rvt bev�pna massorna med Mao Tse-tungs t�nkande. Vi kan vara optimistiska inf�r den ljusa framtiden och axla uppgiften att ena oss p� Mao Tse-tungs t�nkandes grund inf�r de kommande striderna. "Ideologisk fostran �r k�rnpunkten som man m�ste fatta f�r att ena hela partiet f�r stora politiska strider. Om detta inte g�rs kan partiet inte verkst�lla n�gra av sina politiska uppgifter" (Citaten sid. 128).
L�NGE LEVE DEN REVOLUTION�RA 9:E-APRILDEKLARATIONEN!
DET �R R�TT ATT G�RA UPPROR!
L�NGE LEVE DEN STORA PROLET�RA KULTURREVOLUTIONEN!
L�NGE LEVE MAO TSE-TUNGS O�VERVINNERLIGA T�NKANDE!
L�NGE LEVE VAR STORA ORDF�RANDE MAO!

Revolution�ra r�det 13/5 -68

PS. P� f�rra m�tet uppstod f�rvirring genom att fienden lyckades v�nda upp och ned p� tingen s� att folket k�nde sig uppmanade att g� medan fienden stannade kvar och till�ts forts�tta sin kontrarevolution�ra verksamhet �nda tills massorna slutligen kastade ut dem. Detta visar att vi inte tillr�ckligt bev�pnat oss med Mao Tse-tungs t�nkande. Vi f�r inte l�ta detta h�nda igen. Vi m�ste bek�mpa det borgerliga t�nkandet hos oss sj�lva och framf�r allt dess rot i KFML, Clart� och FNL-kommitt�n genom att b�ttre studera och till�mpa Mao Tse-tungs t�nkande. DS.

Sedan rebellerna formellt konstituerat sig som frist�ende organisation vill de g� vidare. Tidigare har deras kamp bedrivits inom de organisationer de velat krossa. Nu har man st�llt sig utanf�r och vill fr�n sin nya sj�lvst�ndiga position bearbeta de socialister som stannat kvar p� revisionismens r�mnande skansar. Men inte bara det: en f�rr�disk glidning b�rjar ske i deras m�linriktning. "Det svenska folket" skall "dj�rvt mobiliseras" och Det Svenska Folket vidgas fr�n att ha omfattat den kommunistiska r�relsens medlemmar till hela den potentionellt revolution�ra allm�nheten p� fabriker, kontor, skolor. Orsaken till glidningen �r att man anser sig ha fullf�ljt kulturrevolutionen inom den kommunistiska r�relsen i Sverige (bevis: "massorna" har spontant skapat en egen organisation) och nu g�ller det att p� basis av de vunna erfarenheterna under Sveriges kulturrevolution str�cka ut tentaklerna till den normala befolkningen. Den "riktiga", landsomfattande revolutionen kan b�rja. Det �r inneb�rden av rebellernas viktiga uttalande den 18 maj 1968:

Kamrater!
Den f�rsta revolution�ra v�gen i kampen mot revisionismen, byr�kratismen och allt annat borgerligt gift inom KFML, Clart� och FNL-r�relsen har passerat. Den har med m�ktig kraft sopat undan de f�rsta hindren f�r de revolution�ra massornas befrielse och har inneburit en stor seger f�r Mao Tse-tungs t�nkande.
"Ett nytt uppsving i den socialistiska massr�relsen �r n�ra f�rest�ende �ver hela landsbygden. Men vissa av v�ra kamrater trippar fram som en kvinna med lindade f�tter och klagar i ett: Ni g�r f�r fort! �verdriven kritik, ol�mpliga klagom�l, �ndl�s fruktan och or�kneliga f�rbud - de tror att detta �r det r�tta s�ttet att leda den socialistiska massr�relsen.
Nej, detta �r inte det r�tta s�ttet, det �r det felaktiga s�ttet" (Mao Tse-tung, 1955).
Vi st�r nu inf�r en ny uppgift. F�r att p� ett framg�ngsrikt s�tt kunna f�ra kampen vidare, f�r att kunna bredda r�relsen m�ste vi f�rst tr�nga p� djupet. Detta inneb�r att vi drar konsekvenserna av 9:e aprildeklarationen, att vi i handling f�rverkligar de revolution�ra id�erna i denna. Vi m�ste fullst�ndigt och utan den minsta tvekan f�ra den nya revolution�ra r�relsen fram�t och krossa allt gammalt och reaktion�rt som st�r hindrande i v�gen. Vi m�ste uppmana de kamrater som �nnu inte brutit med det gamla, de som med ena foten st�r kvar p� rutten grund, att dj�rvt ta ett steg fram�t. R�relsen kr�ver framryckning, revolutionen tar inga personliga h�nsyn, den till�ter ingen vacklan, den kr�ver att vi tar ett fast grepp och dj�rvt mobiliserar massorna genom att ge dem aktiv, entusiastisk och systematisk ledning.
Kamrater!
Den fortsatta kampen kr�ver en ny organisation, en antiimperialistisk kamporganisation, grundad p� Mao Tse-tungs t�nkande.
F�rsta steget till en s�dan organisation har redan tagits. V�r huvuduppgift �r att bev�pna massorna med v�r store ordf�rande Mao Tse-tungs t�nkande, att utveckla kulturrevolutionen i Sverige b�de p� djupet och p� bredden och genom detta dj�rvt mobilisera det svenska folket i en kompromissl�s kamp mot USA-imperialismen och dess lakejer, s�rskilt den moderna revisionismen som n�stlat sig in i den revolution�ra r�relsen. Denna kamp leds av Kinas Kommunistiska Parti under kamrat Mao Tse-tungs personliga ledning och vi utk�mpar den tillsammans med de revolution�ra folken �ver hela v�rlden med det kinesiska folket i fr�msta ledet.
"Folk i hela v�rlden, f�rena er och sl� de amerikanska aggressorerna och alla deras lakejer. Folk i hela v�rlden, var modiga, v�ga k�mpa, trotsa sv�righeterna och ryck fram i v�g efter v�g. D� kommer hela v�rlden att tillh�ra folken. Odjur av alla slag skall f�rintas" (Mao Tse-tung, 1964).
DET �R R�TT ATT G�RA UPPROR!
L�NGE LEVE etc.
Undertecknat:
REVOLUTION�RA R�DET F�R 9-APRIL-R�RELSEN.

Det som mest av allt entusiasmerar rebellerna till att f�ra ut sina paroller fr�n den kommunistiska r�relsens tr�nga cirkel till den stora allm�nheten �r naturligtvis h�ndelserna i Frankrike. Den 13 maj hade allm�n strejk utbrutit �ver hela landet, i Paris t�gade omkring en miljon demonstranter i protest mot den kapitalistiska staten, arbetarna och studenterna gick samman i en imponerande enig manifestation. Eldade av den franska folkviljans kolossala aktion arrangerar rebellerna ett solidaritetsm�te:

ARBETARE OCH REVOLUTION�RA STUDENTER!
V�RLDEN G�R FRAM�T, FRAMTIDEN �R LJUS OCH INGEN KAN F�R�NDRA DENNA HISTORIENS ALLM�NNA UTVECKLINGSRIKTNING. VI B�R F�RA EN ST�NDIG PROPAGANDA BLAND FOLKET F�R ATT BEKANTG�RA FAKTA OM FRAMSTEGEN I V�RLDEN OCH OM DEN LJUSA FRAMTID SOM V�NTAR OSS, SA ATT DE SKA F�RLITA SIG P� SEGER.
(MAO TSE-TUNG)
Den stora prolet�ra kulturrevolutionen sveper fram som en m�ktig flodv�g �ver hela v�rlden. Det gamla samh�llet skakar i sina grundvalar. Arbetare, b�nder och revolution�ra studenter reser sig som en man mot det gamla ruttnade samh�llets f�rtryck.
I Frankrike har folket rest sig. Arbetarna och studenterna har tagit makten i fabrikerna och p� universiteten. Revolution�ra arbetarr�d har bildats. I Italien reser sig folket. I Spanien reser sig folket. I USA reser sig folket. I Tyskland reser sig folket.
I Sverige har resningen b�rjat. Vid universiteten i Stockholm och G�teborg reser sig studenterna. Vi, arbetare och revolution�ra studenter m�ste solidarisera oss med v�ra klassbr�der i Frankrike och andra delar av v�rlden.
SOLIDARITET MED DE FRANSKA ARBETARNA, B�NDERNA OCH STUDENTERNA!
DET �R R�TT ATT G�RA UPPROR!
F�LJ DERAS EXEMPEL!
LEVE MAO TSE-TUNGS O�VERVINNERLIGA T�NKANDE!
M�t upp p� det revolution�ra massm�tet i Slottsbacken i Uppsala p� fredag kl 19.

Det som tidigare n�mndes om "en f�rr�disk glidning" i rebellernas m�linriktning syns tydligt i detta flygblad. Trots att deras tanke �r att kulturrevolutionen avslutats (�tminstone i sin f�rsta, omst�rtande fas) i Sverige och tiden d�rmed �r mogen f�r att p�b�rja den fundamentala ekonomiska och sociala revolutionen, s� halkar deras vokabul�r omedelbart in i de gamla hjulsp�ren: "Den stora prolet�ra kulturrevolutionen sveper fram som en m�ktig flodv�g etc"! Det som skedde i Frankrike var ju inte alls n�gon kulturrevolution utan begynnelsen till en fundamental revolution. Att flygbladets text inneh�ller en dylik felaktighet f�rklaras delvis av att rebellh�vdingen Sarrion hade personliga "rapport�rer" i Paris under den miljonh�vdade demonstrationen 13 maj. D�rvid hade rapport�rerna uppt�ckt att n�gra sm�rre grupper i j�ttet�get viftade med Maos lilla r�da. Dessa gruppers storlek �verdrivs betydligt av Sarrion n�r han hemma i Sverige ber�ttar f�r kamraterna om rapport�rernas intryck.
Massm�tet i Slottsbacken samlar cirka 300 �h�rare och blir ett ordentligt fiasko. Rebellerna saknar all f�rst�else f�r hur man b�r agitera inf�r gentemot socialismen neutrala medborgare. I st�llet f�r att p� ett l�ttfattligt folkligt tungom�l redog�ra utan affekter f�r varf�r det svenska folket b�r solidarisera sig med det k�mpande franska folket, utf�r rebellerna mekaniska citatl�sningar ur de heligaste skrifterna. Den neutrala publiken reagerar helt riktigt: den �msom buar ut talarna, �msom flatskrattar �t dem. N�r reaktionen fr�n publiken visar sig negativ sl�nger rebellerna sin ursprungliga ide att propagera f�r en svensk folkresning i fransk stil och �terv�nder till den jargong de vant sig vid under de interna striderna inom yttersta v�nstern: h�tska, rabiata utfall mot revisionister och "Liu Shao-chis lakejer" och den sortens monster. Publiken begriper givetvis ingenting. Den anser m�tet vara lika litet v�rdefullt som en offentlig tr�ta mellan en alkoholist och dennes hustru. Att rebellerna genomf�r m�tet i s� d�lig stil och med s� bristf�lliga f�rberedelser f�r sin m�tbara effekt p� de arbetsplatser d�r studenterna brukar s�lja sina tidskrifter. Arbetarna v�grar tro p� att KFML:s aktivister inte ligger bakom m�tet i Slottsbacken; p� en arbetsplats undanber man sig best�mt all vidare spridning av Gnistan och Vietnambulletinen inom omr�det. Rebellernas offentliga aktion �terverkar p� den �vriga v�nsterns relationer till arbetarklassen.

K�rhusockupationen

Samma kv�ll som m�tet i Slottsbacken h�lls inleds i Stockholm ockupationen av studenternas k�rhus. Om den h�ndelsen har �tskilligt redan skrivits av andra, varf�r det inte �r n�dv�ndigt att rekapitulera dess f�rlopp eller sammanfatta dess inneb�rd. Rebellernas roll i sammanhanget �r mycket dunkel; det finns en tendens hos KFML:s och V�nsterns Ungdomsf�rbunds historieskrivare att skylla de negativa inslagen i ockupationen p� rebellerna - vilket inte �r med sanningen �verensst�mmande. Till att b�rja med har rebellerna ingenting att g�ra med initiativet till ockupationen. Det m�te som beslutade om ockupationen hade samlat personer som var aktiva i kampen mot UKAS och den kampen hade som tidigare sagts rebellerna tagit avst�nd fr�n med motiveringen att det var en reformistisk "studentcentrerad" aktion. N�r nyheten om ockupationen publiceras i radio och TV p� sena kv�llen den 24 maj kommer det som en fullst�ndig �verraskning f�r b�de Uppsalas och Stockholms rebeller. P� f�rmiddagen den 25 maj dyker rebellerna upp p� k�rhuset och blandar sig med de omkring 1 500 personer som finns d�r. Rebellerna f�rh�ller sig passiva fram till eftermiddagen, d� de b�rjar kr�va att endast "marxist-leninister" skall ha r�tt att yttra sig genom mikrofonerna. Syftet med kravet �r att ockupationen skall "h�jas kvalitativt" och inte rinna ut i sanden p.g.a. de m�nga "leal�sa liberalernas �ndl�sa kringresonemang". Rebellernas krav tillbakavisas med en unison protestorkan. D�rmed drar sig rebellerna undan f�r att inv�nta ett l�gligare tillf�lle att h�ja medvetandeniv�n. Samma dags kv�ll samlas ett tusental m�nniskor till massm�te i Sp�kparken utanf�r k�rhuset. M�tet avslutas med den beryktade marschen mot Operan, d�r n�gra revolution�rer i t�tledet krossar ytterd�rrens f�nster f�r att ta borgerlighetens exklusivaste kulturtempel i besittning. Denna marsch, halsbrytande d�ligt planerad, p�st�s i efterhand ha varit rebellernas desperata f�rs�k att misskreditera hela den spontana studentprotesten mot UKAS. Det �r inte riktigt. Visserligen gick femton eller tjugo rebeller med i t�get mot Operan, men sj�lva iden att ockupera fler lokaler �n k�rhuset kom fr�n ledande personer i V�nsterns Ungdomsf�rbund och KFML! Det var Anders Carlberg som i Sp�kparken ropade den f�rl�sande appellen: "Vad v�ntar ni p�? Hela stan ligger full av tomma lokaler!" Och det var �sa Hallstr�m, en av KFML:s mest betrodda gestalter (medlem av f�rbundsledningen redan vid midsommarkonferensen 1967), som gick i t�ten f�r Operat�get. De mest h�gljudda deltagarna som f�ljde t�ten var oberoende anarkister och VUF:are. Rebellernas bidrag �r mycket blygsamma. De �r os�kra om huruvida aktionen verkligen �r "marxistisk-leninistisk" och k�nner sig otillfredsst�llda �ver att inte sj�lva ha initierat den. I och f�r sig �r de inte motst�ndare till tanken att vidga ockupationen, men i s� fall b�r vidgningen organiseras av dem sj�lva och leda till att bl.a. ett rent maoistiskt f�ste uppr�ttas. D�remot spelar rebellerna en avsev�rd roll n�r det g�ller att framkalla mots�ttningar inom ockupanternas led. Rebellerna passar p� att, n�r �nd� s� m�nga av v�nsterns aktivister �r samlade p� en plats, fullf�lja kampen mot KFML och Vietnamr�relsen. KFML f�rklaras vara ett "vaxkabinett" fyllt av "f�rstelnade revisionistiska dogmatiker", Bo Gustafsson kallas �ppet "rasist" (tydligen d�rf�r att han �mmar mera f�r "den svenska arbetarrasen" �n f�r det kinesiska folket) och Vietnamr�relsen st�mplas kategoriskt som en slapp sm�borgerlig kvasirevolution�r f�reteelse. S�rskilt attacken mot Vietnamr�relsen blir ytterst impopul�r bland menigheten p� k�rhuset. Under en kort stund p� ockupationens tredje dag f�r rebellerna ett visst numer�rt �vertag, vilket beror p� att huvuddelen av ockupanterna avvikit f�r matf�rt�ring. I det �gonblicket arrangerar rebellerna en omr�stning om huruvida pressen skall f� n�rvara eller inte. Med h�nvisning till att pressen misst�nkliggjort ockupationen och skildrat den som ett meningsl�st "studentjippo" (en korrekt anklagelse mot pressen) beslutas med stor majoritet att journalister och borgerliga fotografer skall avl�gsna sig. Beslutet ompr�vas dock efter n�gon timme, d� �ter �ver 2 000 ockupanter tar plats i samlingssalen. Rebellerna f�rs�ker "�terta makten" genom att f�resl� en inkvisitorisk unders�kning av hur m�nga som st�r p� Mao Tse-tungs t�nkandes sida och hur m�nga som st�r p� "Lyndon Johnsons t�nkandes" sida. Omr�stningen blir aldrig av, tv�rtom buas rebellerna ut kraftigt. Suckande konstaterar de att hela ockupationen �r "reaktion�r" och t�gar ut fr�n k�rhuset samtidigt som polisen sl�r en j�rnring runt byggnaden.
Det �r rebellernas roll i dramat. KFML har i efterhand f�rs�kt h�vda att rebellerna lierade sig med "h�gerrevisionisterna" i VUF, dvs. med Anders Carlbergs stora grupp, och att denna oheliga allians siktade mot ett oskadligg�rande av KFML:s "korrekta linje" under ockupationen. Men med k�nnedom om rebellernas puritanska sekterism kan man p�st� att anklagelsen �r oriktig. Rebellerna sysslade inte med den sortens alliansbildningar och samarbetspolitik; hela tiden h�ll de fast vid sin �vertygelse att VUF var en "socialdemokratisk diskussionsklubb" som man under inga f�rh�llanden borde st�dja. Om rebellerna varit slipade taktiker skulle de ha kunnat g� ihop med VUF f�r att uppn� sitt m�l att "krossa KFML". Men slik kamp tog rebellerna avst�nd fr�n. De var inte taktiker, de var purister. Syftet med att krossa KFML skulle ju vara att KFML ersattes med en "riktig" maoistisk organisation. KFML skulle krossas av dess presumtiva eftertr�dare, inte av en koalition mellan maoister och socialdemokrater. Ty om en s�dan koalition skulle ha lyckats krossa KFML skulle efter�t ett sv�rt problem uppst�, n�mligen att s.a.s. "dela p� bytet". Rebellerna var noga med att inte beblanda sig med revisionistiskt besmittade socialister.
K�rhusockupationen var Uppsalas och Stockholms rebellers sista offentliga framtr�dande.

Slutstadiet (Juni-juli)

Den 29 maj bildas p� b�da orterna isolerade "celler", inom vilka rebellerna t�nker utveckla sig till ett avancerat kollektiv med hj�lp av teoretisk och fysisk h�rdtr�ning f�r att n�r tiden mognat g� ut till Sveriges arbetare och slutgiltigt resa dem mot kapitalismens f�rtryck. De rigor�st fanatiska sj�lvreningstendenser som redan tidigare kommit till uttryck f�rst�rks till maximum. Att de fr�n ytterv�rlden isolerade grupperna kallas "celler" beror p� att rebellerna vill utg�ra Kinas Kommunistiska Partis svenska celler, de vill vara "organiskt sammanvuxna" med KKP:s stora kropp. Att ben�mningen "celler" sedermera skall komma att praktiskt betyda "f�ngelseceller" anar ingen rebell i begynnelsen.

N�r nu rebellr�relsen l�sg�r sig fr�n mots�ttningen till KFML och blir en sj�lvst�ndig r�relse, s� uppst�r i denna nya helhet, som allts� beh�rskas av idealistiskt t�nkande, en ny mots�ttning mellan organisation och anarki. Och det �r nu som den religi�sa str�mningen inom r�relsen g�r sig g�llande. Denna har n�mligen visat sig �ga, f�rutom biktandets sj�lvf�rnedring, en kraftigt organiserande hand. F�rsta g�ngen den j�rnh�rda linjen dyker upp �r i Uppsala d�r rebellerna, som har majoriteten i Clart�s (skall vara KFML:s; min r�ttelse) styrelse, helt sonika kastar ut en styrelsemedlem utan att f�rst ha tillkallat medlemsm�te och l�tit medlemmarna sj�lva best�mma vad de vill ha f�r upps�ttning p� sin styrelse. Dvs. de anv�nder sig helt av diktatur, och de kallar det f�r proletariatets diktatur.
Den andra g�ngen denna h�rda linje visar sig �r vid ett m�te i Leninsalen i Stockholm d�r rebellerna, under ledning av s�rskilt en person, den ledande kraften i r�relsen som s� sm�ningom kommer att bli "den ofelbare", mangrant driver den valkiga n�vens linje. En meningsmotst�ndare, en representant f�r KFML:s styrelse, kommer in i m�teslokalen - m�tet �r ett vanligt �ppet m�te - varvid den ledande kraften tr�der fram och kr�ver att denne p� st�ende fot och utan mankemang skall uppge KFML:s linje och g�ra sj�lvkritik f�r den. I annat fall skall han inte f� n�rvara vid m�tet. Rebellerna st�ller sig p� sin ledares sida i denna strid, och d� meningsmotst�ndaren i st�llet f�r sj�lvkritik b�rjar argumentera f�r sin linje, �verg�r de till naket fysiskt v�ld och kastar ut honom ur lokalen. Det kallas �terigen f�r ut�vande av proletariatets diktatur.

Den h�ndelse Armas relaterar intr�ffar n�gra dagar f�re k�rhusockupationen. �ver 250 personer finns p� plats, samtliga rebeller och rebellsympatis�rer. M�tet blir vida mer spektakul�rt �n vad Armas ber�ttar. Efter att Kurt Lundgren handgripligen avl�gsnats sedan han f�rs�kt argumentera f�r KFML:s linje, �verg�r rebellerna till att plundra Leninsalens konstsamling. Alla "borgerliga" tavlor dras ned fr�n v�ggarna. Landskapsm�lningar och portr�tt av gamla pampar inom SKP avl�gsnas utan undantag. H�ndelsen filmas p� platsen av den indonesiske konstn�ren Joy Benigh, samme man som �r ansvarig f�r Kinesisk Bulletins estetiska utformning. Rebelledaren, den som Armas kallar "den ofelbare" och som �r identisk med Francisco Sarrion, k�nner sig os�ker om Benighs politiska st�ndpunkt och fr�gar d�rf�r f�rsamlingen om filmning skall till�tas. F�rsamlingen svarar nej, varefter Sarrion sliter ut filmen ur Benighs kamera.
Armas forts�tter sin historieskrivning s�lunda:

Det �r vid detta tillf�lle, i en v�ldsamt uppjagad atmosf�r, som kampen mellan de tv� linjerna inom rebellr�relsen utk�mpas. Anarkisterna, "praktikerna", s�ger att rebellerna ska g� ut och ockupera en biograf som visar en viss f�r folket icke �nskv�rd film. Det finns en mycket stark st�mning f�r detta f�rslag. Men s� kommer det ett �nnu b�ttre om att man skall g� ut p� stan och ockupera tomma l�genheter och h�rigenom driva p� en revolt i samh�llet. Detta f�rslag river med sig hela salen och man h�ller redan p� med att utse n�gra att h�lla i tr�darna d� den ledande kraften ingriper och attackerar denna praktikerlinje och h�vdar n�dv�ndigheten av att rebellerna organiserar sig och skaffar sig en styrelse. Han lyckas avstyra ockupationsplanerna och f�r hela r�relsen �ver p� sin organisationslinje.

H�r �r det viktigt att n�got n�mna om f�rh�llandet mellan de "�kta" rebellerna och deras sympatis�rer. De �kta rebellerna var ideologiskt anti-anarkister, mycket noga med att inte falla in i ett alldeles principl�st �ventyrligt agerande. Deras sympatis�rer bek�nde sig endast med tungorna till Mao Tse-tungs t�nkande och hyste stark entusiasm f�r de barrikadstrider som exempelvis Hollands "provos" braverade i. Saken �r tydlig just i fallet med biografockupationsiden. Ursprungligen kom iden fr�n ett helt annat h�ll �n rebellernas eller deras sympatis�rers, n�rmare best�mt fr�n Svenska Filminstitutets filmskola. Lars Lambert och undertecknad, som d� studerade p� skolans regilinje, hade i en f�rhandsvisning sett Jacopettis film "Africa Addio". Efter visningen var vi ytterst uppretade �ver att den oh�mmat rasistiska filmen skulle visas utan varnande konsumentupplysning. Vi f�rfattade d�rf�r ett flygblad betitlat "En fascistisk hj�rnbl�dning" och besl�t tillsammans med Filmskolans elevr�d att sprida bladet utanf�r biografen f�re premi�ren. F�r att f� med oss s� m�nga flygbladsutdelare som m�jligt kontaktade vi personligen Kungsgatan 84, d�r just ett internt m�te p�gick. Varken Lambert eller jag hade vid den tidpunkten n�gon aning om stridigheterna inom v�nsterns yttersta flank. Vi var sj�lva "socialister i allm�nhet", icke organiserade men med (�tminstone f�r min del) viss b�jelse f�r anarkism. Att rebeller och rebellers sympatis�rer existerade hade vi ingen aning om, upptagna som vi varit en l�ng tid av att tillverka cineastiska m�sterverk. Sedan flygbladsutdelningen med framg�ng genomf�rts �tergick vi till v�ra klippbord. Men rebellernas sympatis�rer snappade upp iden om "Africa Addio" och utvecklade den till en v�ldsam fantasi om hur biografens vita duk skulle sk�ras i bitar etc. De �kta rebellerna motsatte sig med r�tta en s�dan handling och ifr�gasatte om Mao sj�lv verkligen skulle ha f�reslagit den i ett liknande l�ge. Exemplet visar att det fanns en underliggande sp�nning mellan de �kta rebellerna, blint trofasta mot Maos anvisningar, och deras stora skara anh�ngare - av vilka alltf�r m�nga tog kulturrevolutionens paroll "Det �r r�tt att g�ra uppror" som f�rev�ndning f�r ett allm�nt bombande av f�rhatliga f�reteelser i samh�llet. N�r KFML i sina summeringar av rebellr�relsen p�dyvlar rebellerna anarkistisk arbetsstil beg�r de s�ledes ett misstag, grundat p� bristande k�nnedom om f�rh�llandet mellan sj�lva "k�rngruppen" och dess h�lje. De rebeller som bildade cellsystemet den 29 maj k�nde seri�st f�rakt f�r ideologiskt ogrundad anarkism; i likhet med alla marxister under historiens g�ng betraktade de Bakunin som en lika fj�derl�tt t�nkare som Bernstein.
Efter k�rhusockupationen delar sig rebellr�relsen f�ljdenligt i en absolutistisk grupp, best�ende av ---Maos goda k�mpar", och en alldeles oorganiserad grupp best�ende av de forna sympatis�rerna. Den f�rra gruppen bildar isolerade celler, den senare uppl�ses snabbt eftersom en stark ledning pl�tsligt saknas. Sympatis�rerna �terg�r sedermera till KFML eller Vietnamr�relsen och tar best�mt avst�nd fr�n de �kta rebeller de tidigare givit st�d �t. Hur g�r det d� f�r cell-rebellerna? Armas Lappalainen ber�ttar:

Och ungef�r en m�nad senare karakt�riseras rebellr�relsen av det mest f�randligade, str�ngt centraliserade klostercellsystem, d�r de unga munkarna och nunnorna lever i kala celler, d�r alla m�bler och �ver huvud all inredning �r borttagen, d�r den st�rsta enkelhet iakttas i kost och vanor, d�r t.ex. flickorna har snaggat h�ret och d�r man sover p� h�rt golv, och d�r - och detta �r k�rnan - det inte existerar n�gon privat egendom utan alla har �verl�mnat sina l�genheter och sina pengar och �ver huvud alla sina �godelar, ja �ven sina barn, de som har n�gra, till r�relsen, som f�r �vrigt anser sig �ga allt i samh�llet och ha r�tt att tillgripa vad som helst, en r�relse i vilken all makt �r koncentrerad hos en enda person, den tidigare n�mnda ledande kraften - som numera betraktas som ofelbar - och som, med hj�lp av n�gra personer som helt underkastat sig hans vilja, fr�n en central styr cellernas liv och efter dessas behov skall distribuera medel och f�rn�denheter till dem.
Den totala utpl�ningen av ens eget jag g�r s�ledes hand i hand med underkastelsen under "den ofelbare". Alla medlemmar har l�sgjort sig ifr�n sina familjer och radikalt klippt av alla banden till f�r�ldrar och n�rmaste. Hur djupg�ende denna l�sslitning �r framg�r av att en av medlemmarna, som f�r bud om att modern �r d�ende, efter moget �verv�gande beslutar sig f�r att inte g� till hennes d�dsb�dd.

Rebellernas brytningar med sina borgerliga sl�ktingar tillg�r s� att de ringer till vederb�rande och ber dem "fara �t helvete", medan kamraterna st�r bredvid och lyssnar f�r att kontrollera att inga mjuka diplomatiska ordv�ndningar anv�nds. N�gra rebeller har f�der som i fyrtio �rs tid varit organiserade kommunister. Dessa f�r nu veta att deras leverne best�tt i ett enda meningsl�st kryperi f�r fascismen! En kvinnlig rebell avspisade sin till Uppsala nedreste fader med orden: "Jag �r inte l�ngre din dotter, jag �r folkets dotter". I tre fall beg�r kvinnliga rebeller skilsm�ssa fr�n sina m�n d�rf�r att m�nnen inte accepterar rebellideologin. Vidare:

Allt medvetandematerial som h�nger samman med och binder vid det gamla samh�llet rensas bort. B�cker, konst, skivor kastas bort, musikinstrument sl�s s�nder. Man l�ser inte tidningar, h�r inte p� radio. Den mesta tiden i cellerna �gnas �t att hos varandra ta reda p� och kritisera s�dana tankar som �nnu finns kvar och binder vid det gamla samh�llet.

"Den ofelbare" upptr�der som en den gamla tidens gymnasielektor Caligula. I en motsvarighet till "gr�na fasan" antecknar han positiva och negativa sidor hos kamraterna, exempelvis: "NN b�r klippa h�ret", "XX potentiell f�rr�dare", "PP lojal men l�ttp�verkad", "RR bra kommunist", 'UJ alltf�r dominerande".
F�r att st�rka fysiken har man "vapen�vningar" och h�rd gymnastik tidigt om morgnarna i Uppsalas och Stockholms parker. �vningarna har utseende av korum, d�r den r�da fanan planteras i marken och h�gl�sning ur den lilla r�da inleder och avslutar. Vapen�vningarna, som f�rsigg�r utan riktiga vapen men med k�ppar, syftar till att f�rbereda rebellerna inf�r den fysiska samh�llsomst�rtningen som av allt att d�ma skall bli lika blodig i Sverige som i �vriga delar av v�rlden. F�r det �ndam�let k�ps hj�lmar som f�rses med en r�d stj�rna p� framsidan. Id�n kom f�rmodligen fr�n de japanska r�dgardisterna, som man under sin tidningsl�sartid f�tt rapporter om. Vidare:

"Den ofelbare" uppr�tth�ller sin makt, och d�rigenom hela systemet, genom att anordna r�tteg�ngar mot dem som �r kritiska mot honom. Dessa g�r till s� att medlemmarna kallas samman till m�te d�r "den ofelbare" leder processen mot den felande som sitter p� en stol i mitten och drabbas av en hagelskur av kritik fr�n de n�rvarande. Alla m�ste delta i kritiken eftersom det uppfattas som egendomligt och misst�nkt om n�gon inte g�r det.

Den f�rsta r�tteg�ngen sker redan 6 juni, dvs. en vecka efter att cellerna uppr�ttats. Bakgrunden �r att "den ofelbare" observerat att en del rebeller inte riktigt gillar den h�rda ton som blivit f�rh�rskande i cellerna. Han �r r�dd att den skeptiska inst�llningen till det grovt �verdrivna spr�kbruket hos de ledande kamraterna skall drabba honom sj�lv och rentav leda till att hans egen auktoritet rubbas, varf�r han utpekar en speciell syndabock som skall ta p� sig ansvaret f�r att den r�a jargongen utvecklats alltf�r mycket. I en stencil sammankallas landets rebeller till "r�tteg�ng" p� Rackarberget i Uppsala:

KORRIGERING AV FELAKTIGA ID�ER
"Tidigare erfarenhet hade l�rt oss att v�nstermisstag hade en ben�genhet att uppst� efter det att v�rt parti hade r�ttat till h�germisstag, och att h�germisstag brukade uppst� sedan det hade r�ttat till v�nstermisstag. De senare hade en ben�genhet att uppst� d� vi br�t med Kuomintangs h�rskande klick och h�germisstag d� vi f�renade oss med den" (Ur Leve segern i folkkriget).
Detta citat av kamrat Lin Piao �r i nuvarande situation direkt till�mpligt p� 9:e aprilr�relsen i Uppsala. Den senaste tidens utveckling har klart visat att det finns en "v�nsterlinje" i r�relsen. Denna linje �r inte n�gon ny f�reteelse, den har funnits l�nge, men p� grund av r�relsens historiska utveckling har det, �tminstone f�r oss som varit i ledande st�llning, inte st�tt klart att vi haft att g�ra med en "ultrav�nster". Det karakt�ristiska k�nnetecknet f�r "v�nstern" har varit "h�nsynsl�s kamp och skoningsl�sa slag", dvs. samma kampmetoder har anv�nts mot kamrater inom r�relsen som mot revisionisterna i KFML. Resultatet av detta har blivit att r�relsen f�rlamats p� s� s�tt att kader och medlemmar inte v�gat f�ra fram kritik mot ledande kamrater av r�dsla f�r att bli st�mplade som revisionister, h�geropportunister och dylikt.
Den borgerliga ideologi som �r en av r�tterna till "v�nsterlinjen" m�ste resolut bek�mpas och avsl�jas. Detta inneb�r att de personer som drivit denna linje m�ste uts�ttas f�r masskritik s� att alla misstag som beg�tts dras fram i ljuset och avsl�jas. Den kamrat som g�tt i spetsen f�r och drivit "v�nsterlinjen" under en l�ng tid �r Kjell Ehn och d�rf�r �r det av allra st�rsta betydelse b�de f�r r�relsen och f�r Kjell Ehn att hans misstag och de konsekvenser de medf�rt i grunden avsl�jas. Andra kamrater i den ledande gruppen, framf�r allt Kjell Pedersson, har aktivt st�tt "v�nsterlinjen" och d�rigenom verksamt bidragit till att d�da den kritik som kader och medlemmar har mot ledande kamrater.
De "v�nstermisstag" som beg�tts �r av mycket allvarligt slag och de m�ste ovillkorligen avsl�jas utan n�gra som helst h�nsyn till personliga k�nslor. Alla kamrater som vid n�got tillf�lle utsatts f�r "v�nstersvingar" m�ste komma fram med kritiken mot de kamrater som b�r ansvaret. Ju grundligare misstagen avsl�jas, dess b�ttre �r det f�r r�relsens framtid och de kamrater som beg�tt misstagen.
F�r att vi skall kunna dra l�rdom av de misstag vi gjort och f�r att vi skall undvika att g�ra nya �r det av yttersta vikt att vi analyserar var r�tterna till "v�nstermisstagen" ligger. Detta kan vi g�ra bland annat genom att studera KKP:s erfarenheter av korrigeringsr�relser. F�ljande artiklar rekommenderas till studier f�r att komma till klarhet om "v�nstermisstagens" r�tter:
"Our study and the current situation" (Valda verk bd 3; under �vers�ttning till svenska), "G�r en klassanalys av fraktionsv�sendet" (�versatt till svenska fr�n Peking Review nr 19 1968), "Kader m�ste behandlas v�l" (�versatt till svenska fr�n Peking Review nr 10 1967).

Undertecknat:
Revolution�ra r�det f�r 9:e april-r�relsen.

R�tteg�ngens resultat blir att Ehn utesluts ur gemenskapen och uppmanas att i ensamhet g�ra grundlig sj�lvkritik f�r att senare ans�ka om �terintr�de. Men andan i cellerna f�rb�ttras inte f�r den skull. N�r sammanh�llningen hotar att spricka anordnas genast nya k�ttarprocesser. Vi �terv�nder till Lappalainens redog�relse:

I r�relsens slutskede �verg�r de vid r�tteg�ngarna n�rvarande - d�rtill uppmanade och uppmuntrade av "den ofelbare" som h�rigenom kanaliserar de aggressioner hos medlemmarna som systemet utvecklat - till att spotta och sl� och sparka den som sitter p� stolen. Efter s�dana r�tteg�ngar upplever medlemmarna en anda av k�rlek och gemenskap. Alla talar om, och detta �r ett i r�relsen tidigt uppdykande fenomen, hur bra de tycker om "den ofelbare", somliga talar d�rom i mycket varma tong�ngar, somliga talar t.o.m. om k�rlek. (Senare visar det sig att medlemmarna levt i den djupaste skr�ck f�r den ofelbare, en skr�ck som vid den slutliga uppg�relsen med denne tar sig uttryck i direkta f�rlamningssymptom.)
Under de allra sista dagarna av r�relsens existens h�lls de felande, vilkas antal v�xer lavinartat, i f�ngenskap i l�genheter, en f�ngenskap i vilken de sj�lva finner sig eftersom de betraktar sig sj�lva som de st�rsta f�rr�dare och f�rbrytare, vilket de ocks� skriver ner i bek�nnelser. Dessa f�ngar f�r i vissa fall bes�k av den "ofelbare" som misshandlar dem och f�rnedrar dem, som t.ex. l�ter dem leva p� vatten och mor�tter, och som b�rjar tala om att sp�rra in dem p� toaletter och l�ta dem �ta sin egen avf�ring.

F�r att inte missbruka de h�gst intima informationer f.d. rebeller givit mig och f�r att undvika ett on�digt frosseri i motbjudande detaljer, skall h�r inte avsl�jas mer �n tv� h�ndelser som illustrerar det Lappalainen omtalar i sin bok. Den f�rsta h�ndelsen intr�ffar i Stockholm, d�r en rebell i en h�ftig gr�tattack medger att han �r ett i grunden genomkorrumperat reaktion�rt svin. Han ber d�rf�r kamraterna att d�da honom p� det att den revolution�ra sammanh�llningen m�tte st�rkas. Tv� ledande rebeller �ker ut med sin sj�lvutpl�nande kamrat till en skog och binder honom vid ett tr�d. De tar fram moraknivar f�r att sticka dem genom halsen p� det p�st�dda svinet. I samma �gonblick kommer en orienterare springande f�rbi. Denne l�per ilsnabbt till en telefonkiosk och ber�ttar f�r polisen vad han sett. Polisen rycker genast till platsen. N�r de tre rebellerna, offret och hans exekut�rer, h�r sirerna ljuda l�sg�r de offret fr�n tr�det och s�tter sig ner vid dess rot f�r att tillsammans l�sa h�gt ur den lilla r�da. N�r polisen kommer fram finner de de tre i h�gsta kamratskap och blir t.o.m. utsatta f�r t�lmodiga propagandaf�rs�k fr�n alla tre. L�ngt efter rebellr�relsens sammanbrott, p� h�sten 1968, menade det tillt�nkta mordoffret att det hade varit en korrekt handling om exekutionen genomf�rts. S� djupt gick allts� cell-excesserna somliga medlemmar till sinnes! Ett andra exempel ber�r den inst�llning till sexualitet som �r dominerande i cellerna. I Uppsala, d�r en stor cell med ett tjugotal medlemmar uppr�ttats p� studentomr�det Rackarberget, blir en natt en av de ledande rebellerna uppt�nd av normal borgerlig k�ttja och idkar samlag med en kvinnlig rebell. P� morgonen drabbas den alltf�r tillm�tesg�ende kvinnan av en enorm attack fr�n f�rf�raren. Denne skildrar det tillf�lliga sexf�rh�llandet p� s� vis att kvinnans "borgerliga medvetande" varit akut starkare �n den ledande rebellens "prolet�ra medvetande". Hon uts�tts f�r en skoningsl�s kritik fr�n alla kamrater och avpolletteras fr�n cellen.
Ett sista citat ur Lappalainens bok:

Logiken i detta t�nkande �r att det finns endast tv� saker att v�lja mellan: systemet eller d�den. Detta framg�r av att de som h�lls som f�ngar och anses som f�rr�dare �r �vertygade om att de m�ste d�, och av att de som gett sig av fr�n r�relsen flytt utomlands, t.ex. till Italien och F�r�arna. Och m�nga som planerat flykt, vilket visar sig ha varit de flesta, har f�rest�llt sig att de inte ens kan stanna i Europa. Det dr�jer allts� �ver en m�nad innan det efter n�gra misslyckade, av "den ofelbare" nedslagna f�rs�k - i en av cellerna bryter ut en revolt som drar med sig de �vriga och krossar systemet. Sammanbrottet kommer i och med att "den ofelbare" som f�r att skydda sin egen st�llning tvingats driva fram allt fler och allt v�ldsammare r�tteg�ngar, blir avsl�jad. D�rmed uppl�ses r�relsen och medlemmarna g�r tillbaka till det normala samh�llslivet - under flera dagar med en k�nsla av att h�lla p� att stiga upp mot ytan.

Sammanbrottet kommer i slutet av juli sedan "den ofelbare" utpekat n�gra syndabockar som "v�nsteravvikare". Syndabockarna tillh�r en av de fyra cellerna i Stockholm (en av dessa celler, den minsta, inneh�ll endast barn - vilka sk�ttes av ett par vuxna rebeller) och kallas till "r�tteg�ng" p� Laboremus-lokalen i Uppsala. N�r syndabockarna anl�nder till centralstationen i Uppsala mottas de p� perrongen av de �vriga rebellerna, som s�tter p� dem f�niga hattar och anklagande skyltar och driver dem genom de centrala delarna av stan bort till Laboremus. Under v�gen blir syndabockarna spottade i ansiktet och �versk�ljda med gl�pord. N�r r�tteg�ngen p�g�tt en stund intr�ffar en, av rebellernas ledare ober�knad, incident: fyra gamla rebeller, som hoppat av fr�n r�relsen redan innan cellbildningen men som �nd� till�tits n�rvara vid r�tteg�ngen, reser sig och sl�r n�ven i bordet. De p�pekar att hela verksamheten bland cell-rebellerna �r ett enda kollektivt vansinne och klarg�r hur falskt och felaktigt hela systemet fungerar. Efter sin m�rgfulla attack mot ledningen t�gar de ut fr�n r�tteg�ngen med uppmaningen att de �nnu f�rnuftiga b�r f�lja med. Genom denna hj�lp utifr�n kvicknar de flesta rebeller till ur sin n�stan tv� m�nader l�nga dvala och l�mnar lokalen. Endast fem personer kvarstannar vid "den ofelbares" sida. N�r dagen efter de revolterande rebellerna kr�ver ett offentligt m�te d�r hela den g�ngna perioden skall sk�rsk�das avb�jer "den ofelbare" att st�lla upp till sitt f�rsvar och l�ser in sig p� hemlig ort f�reb�rande "tr�tthet". D�rmed �r rebellr�relsens slutskede f�rbi. De fem trogna som in i det sista st�r p� ledarens sida blir �vertygade om cellsystemets galenskap och dagen efter uppl�ses �ven cellerna i Stockholm.
De rebeller som varit med till det bittra slutet �r i mycket d�lig psykisk kondition. N�gra �r tvungna att l�gga in sig p� mentalsjukhus, andra reser p� l�nga rekonvalescenssemestrar. Det tar �tskillig tid f�r dem att �terkomma till ett politiskt arbete av n�got slag. F�rst p� v�ren 1969 b�rjar en trevande "kamratpost" utv�xlas mellan de f.d. rebellerna, i vilken de tafatt f�rs�ker analysera r�relsens urartning. De rebeller som inte deltagit i cellexcesserna utan hoppat av i slutet av maj 1968 startar vid god vig�r en ny verksamhet i "Svarta Clart� redan p� h�sten samma �r, men cell-rebellerna dr�jer l�nge med att citera Mao.
Hans Seyler, som deltog i cellverksamheten �nda tills skutan sj�nk till botten, skrev i Clart� nr 1/68 en kritisk recension av Godards film "Kinesiskan". Han g�r d�r till v�ldsamt angrepp mot Godards syn p� maoismen i Europa och kallar filmen ett l�gnaktigt slag under b�ltet. Seyler har m�nga g�nger f�tt �ta upp sin recension, men det �r inte av sadistiska sk�l jag citerar den utan f�r att den inneh�ller utm�rkta formuleringar som karakt�riserar rebellernas sista utvecklingsfas:

Godards bisarra "arbetarkommun" best�r av fem personer, samtliga en underlig korsning av �verklassbarn och mentalpatienter. Man kastar genom hela filmen ur sig citat (enligt uppgift h�mtade "ur ordf�rande Maos verk") om imperialister. Man leker krig med sm� plastleksaker, skriker och tjuter. Man har morgongymnastik medan man skanderar i takt: "grun-den f�r v�rt t�nkande �r marx-is-men-le-ni-nis-men". Man utesluter varandra medan man p� sina studiecirklar vr�lar "revisionist, revisionist!"
Godard ljuger inte bara oh�mmat om den marxistiska ideologin. Sj�lva dessa "kommunister" �r ju som vi sett h�mtade fr�n Godards egen v�rld. De tr�der fram p� filmduken som udda existenser som samlats i samh�llets utkanter f�r att sin fanatiska sj�l till tr�st utf�ra sina riter, helt obegripliga f�r vanliga m�nniskor, vare sig dessa �r arbetare eller intellektuella. De �r avskurna fr�n det normala samh�lleliga livet, inst�ngda i sitt privata mentalsjukhus f�r att odla "marxismen-leninismen".

B�ttre kan det knappast sammanfattas. Och det visar vilken f�rh�xande inverkan rebellr�relsen hade p� sina medlemmar att den person som formulerat ovanst�ende f�rkastelsedom sj�lv deltog utan protester tills alltsammans var �ver som en mardr�m i ultrarapid.

Psykologiserande kommentar

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  9/99
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---